Onsdag
Klockan 23.46: Var och firade Temp0 på Pub Anchor där också radiokanalen Bandit 106,3 hade fest. Var med i en tävling där vinsten var att åka till London, se Trivium och dessutom vara Bandits utsända reporter på plats. Fyllde i formuläret med hjälp av Rille & Co. Skålade och glömde bort att jag ens tävlat.

Torsdag
Klockan 11.58: Står i tvättstugan när mobilen börjar låta. Det är Bollnäs-Martin från Bandit 106,3 som ringer och talar om för mig att jag är en av finalisterna i Trivium-tävlingen och att han kommer ringa upp mig kl 9 imorrn bitti för finaltävligen. Lite nervöst.

Fredag
Klockan 07.20: Vaknar och jag kan fan inte sova. Kliver upp och går in på Triviums hemsida och går igenom allt jag behöver. När, var & hur. Bio över bandets medlemmar. Gör en mindmap. Försöker komma ihåg så mycket som möjligt. Rille hjälper till med servering av té och peptalk.

Klockan 09.00: Mobilen ringer och handsvetten gör att jag nästan tappar mobilen i golvet. Bollnäs-Martin presenterar mig för min motspelare Kalle, som tagit sig till finalen genom deltävlingar. Första frågan svarade jag fel på och Kalle hade inte en susning. Andra frågan hade jag inte susning och Kalle svarade rätt. Hörde mina hjärtslag i öronen. Tredje frågan hörde varken Kalle eller jag vad Matt Heafy (sångaren) sa. Fråga nummer 4 var jag snabb som fan och svarade dessutom rätt. Det står 1-1. På sista frågan ropar Kalle och jag ut våra namn nästan samtidigt, men jag hann före. Lät frågan sjunka in på 2 hundradelar och svarar...rätt! Ser till att programledaren får tinnitus och får ett grattis från Kalle. Rille & jag kör en liten happy-dans och haj-fajjvar. Han ska ju faktiskt också till London.

Klockan 10.40: Fortfarande i chocktillstånd. Rille står bredvid, glad som få, med kurrande mage.

__________________________________

Det finns nog ingenting som oroar mig mer just nu än att jag ska fucka upp den där intervjun med Trivium. Typ få tunghäfta. Har en tendens för att börja garva hysteriskt när jag blir nervig. Skratt är i för sig finns bättre än att gråta hysteriskt. Min största rädsla är nog att börja bryta på svenska när man pratar engelska. "Häällau, maj nejm iss Inga änd aj am frååm Sviiiden". Typ. Min engelska går åt helvete när jag blir nervös. Efter samtalet satte jag mig framför datorn för att blogga om samtalet och händerna var alldeles kallsvettiga. Sen läste jag en rescension om Triviums Ascendancy och märkte att jag bröt på svenska när jag läste engelska tyst för mig själv. Panik.