Fredagen den 28 okt skulle jag lämna Shanghai kl 11.50 kina-tid. Så blev inte fallet. Flyget var lite mer än 6 timmar försenat pga av kasst väder i Moskva och lyfte inte förrän vid 17.30. Jag lämnade ett nära 30-gradigt Shanghai mot ett smällkallt -10 grader Moskva. Blev tvungen att ta en svart taxi från Shremetyevo flygplats till Hotel Rossija (hotellbokning betald och klar i mitten av aug) där jag skulle bo under natten. Får jag reda på att det inte finns någon bokning vare sig idag eller imorrn eller någon annan dag i mitt förnamn, efternamn eller nationalitet. Tog fram fakturan från resebyrån och visade killen i receptionen och han letade vidare. Nope, ingen bokning alls. Vid det här laget har det gått mer än en kvart och jag är ordentligt trött/förbannad så istället för att skrika ännu mer på den här stackars killen så bokar jag ett singelrum och ber att få kvitto på hela kalaset. NÅN ska få betala för det här och det är fan inte jag.

Lördag 29 okt
Sov relativt bra i min 50 cm breda säng. Klev upp vid 8 och drog ut nästan på en gång. Går utanför dörrarna på hotellet och får svårt att andas för att det är så kallt! Ser Vasiljkatedralen med detsamma och Röda Torget och blir faktiskt lite exalterad. Plåtar lite och sen blir det för kallt så jag knatar in på GUM-gallerian för frukost. Jag trodde att jag skulle shoppa som fan i Ryssland men det hände inte.

[Innan jag berättar vad som hände på flygplatsen: Mitt hemflyg blev förskjutet med en dag typ tre veckor innan jag ens åkte till Kina. Jag dubbelkollade med min resebyrå och sen ringde jag Aeroflots kontor i Sverige för att veta om jag fortfarande kunde åka på samma tryckta biljett och det skulle inte vara några som helst problem, inga ändringar behövdes på biljetten. Bolaget visste om ändringarna och vilka passagerare som skulle finnas ombord, fick jag höra. Yeah right...]

Flygplatsen senare: Incheckningen och de tre säkerhetskontrollerna var utan anmärkning. Sätter mig på planet som ska gå enligt tidtabell och spänner fast mig. Helt plötsligt dyker det upp två beväpnade och uniformerade killar och undrar om jag är jag. De upplyser mig, på ett mycket otrevligt sätt, att jag inte får åka med det här flyget eftersom min biljett är ogiltig och att jag egentligen skulle ha flugit hem igår. Drar hela historien för dem, men de insisterar på att jag ska följa med. "Om jag följer med er, kommer jag att få betala för en ny flygbiljett då?" frågade jag dem. "Ja", svarade de i kör. Då orkade jag inte hålla mig längre. Jag exploderade, skrek och svor att det inte fanns en chans i helvetet att jag 1. skulle följa med dem 2. köpa en ny biljett 3. vänta på ett nytt Sverigeflyg till imorrn. Blev helt jävla röd i fejjset av gormandet och när jag tystnade såg jag två förvånade fågelholkar. De kollade på varandra, garvade lite nervöst och sen gick de därifrån. Jag var bombsäker på att de skulle komma tillbaka med förstärkning för att släpa mig av planet, men det hände inte. Var inte lugn förrän vi var i luften och jag grät av lättnad. Jag ville verkligen inte ringa till Rille och säga att jag blir kvar ytterligare en dag i Ryssland, utan visum till och med. När jag landade i Stockholm var jag smått skakis fortfarande.

Slutet på min resa kanske inte var världens bästa, men fan...I övrigt har jag haft skitkul. Hela den här månaden har varit som en enda stor fest av kulturella utbyten, krockar och nya erfarenheter. Har aldrig saknat mitt hem däremot har jag saknat människor som står mig nära (ni vet vilka ni är). Undrar hur lång tid det tar innan jag kommer komma in i rutinen och vardagen igen, när minnena börjar blekna och jag känner reslust igen.

Kanner att jag varit har alldeles for lange nu. Ar uttrakad och nastan besviken pa Shanghai. Det jag trodde skulle vara mitt livs basta shoppingvecka har alltsa inte hant. Allt ar antingen for litet eller for litet. Jag fattar inte...Har de inte feta (jag anses vara fet, ja) och langa kvinnor i Shanghai? Blev utskrattad idag nar jag gick in pa Vero Moda (!) och ville ha jeans i min storlek (28 i midjan och 34 i langd). Samma sak galler de riktigt dyra butikerna som Versace, Chanel och Gucci. Jag blir uttittad och folk undrar om jag har hamnat fel. Jag vill ha en kostym fran Gucci och det har ar ju Guccis butik, eller hur? Far svaret direkt (utan att ha provat nanting) "I don't think we have anything in your size". Kul du.


Tog farjan over till Pudong idag och sag alla skyskraporna, de gar liksom inte att missa. Tog mitt livs dyraste fika (en capuccino+focaccia= 350 kr) pa Grand Hyatts 84:e vaning och efter det gick jag in pa Jinmao Tower och sag absolut ingenting fran 88e vaningen. Jakla dimma. Det var sa att man knappt sag Oriental Pearl (tripoden med de knallrosa bollar) och den stod liksom bredvid.

Med en hanforande utsikt fran 54e vaningen som sallskap at jag middag igar pa New City Radisson Plaza. Markte inte det forst, men hela vaningen roterade och jag fick se ett upplyst Shanghai by night. Mycket vackert. Har annars sett allt som Shanghai har att erbjuda; Shaolin-munkarna pa Lyceum Theatre, Jade Buddha temple, Xianyiang market, Yuyuans vackra tradgard, festat pa M on the Bund mm. Har ocksa hunnit vara ordentligt javla sjuk i sammanlagt fyra dagar, vilket gjorde att min entusiasm over att vara har dog lite grann. Nu ar jag redo att aka hem, men forst en natt i Moskva. Aeroflot kravde det. Man far det man betalar for.

Igar festade jag pa M on the Bund, en nattklubb ligger pa 20:e vaningen med utsikt mot Pudong. Har aldrig druckit sa goda Cosmopolitans i hela mitt liv och nar jag sa det till bartendern fick jag ytterligare en som tack for komplimangen. Kinesiska versioner av techno och salsa danade ut fran hogtalarna och stamningen var pa topp. Riktigt hett blev det nar bartendrarna hallde tandsvatska pa hela baren och tande pa. Vinglade hem och fyllekakade nat som smakade kott. Inga detaljer.

Har i tva dagar kant det komma, men jag har vagrat att inse faktumet att jag holl pa att bli sjuk. Nu har det iaf brutit ut ordentligt. Vi pratar feber, hosta och jag kan sakert tavla med vilken kines som helst i vm i snorbolleharklingar. Hotellpersonalen har hajat att jag ar sjuk och lamnar mig ifred och jag gar ut ur mitt hotellrum enbart nar jag behover ata. Igar var jag och kakade pa Subways, ingenting att skryta med, men det ligger tvars over gatan och jag pallade verkligen inte jaga mat nan annanstans. Idag madde jag lite battre(inte tillracklig for att shoppa), men hade hemlangtan. Vad gor man da?

Bladdrar lite i min Lonely Planet (som jag bara inte klarar mig utan) och laser om en restaurang som heter 1000 and one nights. Jag ar vid det har laget trott pa dumplings, nudlar och stekt ris sa jag kande genast for att ga ut och hosta av mig. Tog en taxi till andra sidan stan och at min hittills dyraste maltid pa en libanesisk restaurang i Kina: femratters med hummus, tonfiskrora, tabbouli, grillad lamm, kyckling och fisk. Maltiden avslutades med baklava, arabisk te och vatttenpipa med korsbarstobak. Gav mina komplimanger till kocken for den utsokta maten och fick in en gigantisk skal med frukt som tack for smickret. Sverige ligger verkligen efter i servicesammanhang.

Har bunkrat upp med mycket frukt, nasdukar och vitamin c och hoppas att bli frisk inom en snar framtid...eller bara tillrackligt sa jag orkar shoppa nat...

Fem timmar efter senaste dagboksinlagget fick jag tag pa en mycket billig flygbiljett. Val i Shanghai tog jag bussen fran flygplatsen, tunnelbanan och sen taxi sista strackan till Pujiang hotell. De ar billigast vad galler sovsalar, men det var fullbokat och det visste inte jag. Orkade inte leta vidare just da, var ju jättetrott efter forra kvallens utgang, sa jag tog ett standardrum for 700 spann och rummet var lika stor som min nuvarande lagenhet pa 50 kvadratmeter. Vad fan jag skulle med femtio kvadratmeter till vet jag inte. Sov valdigt skont i ca 15 timmar iaf. Tog igen mig ordentligt med andra ord.

Drog ivag till ett Lonely Planet-rekommenderat hotell mitt pa shoppinggatan (om man vill ha svindyra grejer sa att saga) och bokade in mig pa East Asia hotel. Grymt bra standard for lite pengar: 250kr/natt inkl frukostbuffé och dator med internet pa rummet. Sen var jakten pa bra shopping i full gang. Tog tunnelbanan till Xingyian market och gick vilse innan jag kom dit, tog en taxi och hamnande ratt (jag i ett notskal). Sekunden jag klev av taxin blev jag attackerad av forsaljare som vill att jag skulle folja med till deras stands for att kolla vaskor\skor\dvds\souvenirer\whatever. Slet mig loss och gick vidare pa egen hand.

Blev da och da insliten till folks stands, men jag sag inget jag gillade. OM det skulle finnas nanting jag gillade sa fanns det inte i min storlek. Jag ar for lang\"tjock"\for stora fotter eller bara javligt krasen. Aja...

En kvinna med ett barn i famnen kom fram till mig och undrade om jag ville kolla pa vaskor. Luis Vitton var det forsta market hon namnde och jag gillar inte det market alls. Nar hon namnde Dior, Chanel & Prada los jag upp som en liten sol och foljde med...ut genom marknaden, over en gata, till ett hus, upp for tva trappor, till en liten lokal PACKAD med ALLA marken och de senaste kollektionerna som finns pa marknaden just nu. Imponerad, men radd. Mycket radd. Har kunde jag ha spenderat min reskassa, men gjorde det inte. Forhandlade i tio minuter till och lat tjejen fa sista priset pa 250 kr for en "Dior" och en "Chanel". Jag hade kunnat ga ner mer i pris, men da vet jag att jag hade kunnat bli utan. Man vill ju inte forolampa nan heller.

Nya naglar i porslin: 50 kr
Harklippning pa L'oreal-salong: 100 kr
Minen nar jag sag mitt forsta vita harstra: Priceless.

Trodde att jag skulle vara jattetrott min enda natt i Chongqing, hade ju akt runt ganska mycket for att fa tag pa kryssningsbiljetten. Men nej, jag var ju absolut tvungen att ga ut pa nattklubben som var mittemot mitt hotell. Klubben var ganska stor och musiken diskutabel, men tidvis bra, och nar jag star pa dansgolvet sa kommer det fram en kille som ar ett & ett halvt huvud kortare an jag och vill borja prata. Ett en stunds skrikande pa dansgolvet sa gar vi och satter oss med ett par andra tjejer och det visade sig att den korta killen (Wang, som han hette) var agaren till nattklubben. Gastfriheten kickade in annu en gang och hur mycket man insisterar pa att vilja betala sa hander det inte. Behover jag namna att jag hade jattekul?Kom hem vid fem och klockan 08:00 skulle jag befinna mig vid baten.

Kryssningen: Maten var utsokt, sangen bekvam, servicen mycket bra och utflykterna roliga (forutom den till dammprojektet, aptrakigt). Larde kanna fyra hollandare som hade samma destination som jag. Sa fort vi kom fram till Yichang sa var jag helt installd pa att jag skulle fa jaga biljett till Wuhan precis som alla andra, men sa blev det inte. Mrs Beks (mamman i familjen) sa att de hade hyrt en van + chauffor och jag kunde hanga med. Gissa om jag var tacksam!

Var ute och festade med en av Mrs Beks dottrar igar kvall och vi hade skitkul! Var och sag kinesisk Kung Fu show med sang (det ar exakt vad det later som) och sen var vi ute och dansade. Mycket bra nattliv har i Wuhan.

Idag borjar mitt jagande igen efter biljett igen. Har tio dagar kvar av min resa och vill garna ta mig till Shanghai sa fort som det ar mojligt. Det vore kul att ta bussen for en gangs skull, men hur manga timmar ar det?

Planet lamnade Lhasa klockan 10.10 och jag var framme vid ca 13. Efter det har det varit full rulle! Letade i mer an fyra timmar non-stop mellan resebyraer for att aka pa kryssning sa fort som det bara ar mojligt och ett tag var jag nara att ge upp hoppet. Fick alltid samma svar: "Vi har inga platser inom de narmaste tva veckorna". Resebyraerna lag i var sin ande av stan och jag har tagit tre "jattedyra" (5 sek/styck) taxiresor mellan alla resebyraerna. Till slut hittade jag en resebyran nara mitt hotell och det visade sig att kryssningen som jag ville aka pa (Chongqing-Wuhan, 5 dagar med guide) ar fullbokad (och svindyr) och nasta kryssning gick for sent for att jag ens skulle hinna med flyget hem.

Resebyran Lekstugan verkade inte ett dugg seriosa nar jag kom till deras kontor pa 19 vaningen i en mycket flaschig byggnad. Det var mer som att jag knatade in i en hogstadieklass haltimme; ingen jobbade, alla sag ut att vara 15 ar, tjejerna tuggade tuggummi, sminkade sig och fnittrade i ett horn medan killarna satt framfor datorn och kollade pa film eller lirade Counter Strike. Hittade EN arbetande och engelsktalande tjej som erbjod mig den sista platsen pa en 3-dagars kryssning Chongqing-Yichang med allt inkluderat (4-stjarnig bat, mat, hytt och sightseen med engelsprakig guide) for 2200 kr. Hellre det an ingenting, tankte jag och kopte det. Nu till det nya aventyret: jag blir tvungen att ta bussen fran Yichang till Wuhan (4 timmar) for att sen ta taget till Shanghai (? timmar). Sa...Nar aker jag pa kryssning? Svar: klockan 0800 imorrn bitti. Snabbt jobbat va?

Klockan ar nu 19.05 och jag ar skittrott. For att inte snacka om bakis. Drinking games pa hoga hojder var inte att leka med. Tva muggar ol och sen var jag full. Alskade gastvanligheten dock.

Senast jag kollade vagde min ryggsack 14 kg och det ar alldeles for mycket for en klenis som jag. Sa efter garddagens shoppingrunda sprang jag ivag till posten och postade allt som jag handlat i tidigare stader, dvs souvenirer och lite klader. Haller tummarna for att allt ska komma fram ordentligt ocksa. Paketet ska vara framme samtidigt som jag (om tva veckor).

Caitlin & Craig skulle resa vidare idag sa igar kakade vi middag pa ett stalle som hade show med tibetansk dans och sang. Det var kul som fan! Det hela avslutades med att en "yak" (tva snubbar i en yakoutfit) kutade loss i lokalen. Turisterna, dvs vi, var overfortjusta.

Efter middagen tar vi en promenad och kommer till en liten affar dar det star tva kvinnor och pratar med varandra. Den ena dricker ol och roker och den andra ar bara allmant glad. Den oldrickande kvinnan skriker "tashi dele!" (= hej i tibet) nar vi kommer in i affaren och sen var cirkusen i full gang. Hon borjade kora drinking games pa tibetanska och det var ju bara att hanga pa. Man vill ju inte pa nat satt forolampa deras gastfrihet...20 minuter senare kommer vi darifran, illamaende pga all ol och cigarettrok.

Gar runt lite till och Caitlin bestammer sig for att hon ska ha annu en mossa. Kommer tillbaka till samma affar och samma scen spelas igen, fast denna gang var den har kvinnan väldigt mycket mer på örat och dansade runt i den lilla affaren. "Tashi dele!" skreks det med jamna mellanrum, Lhasa beer flodade och vi drack till bristningsgransen. Vi sa hela tiden "noooo", men kvinnan ignorerade oss. Det finns inga ord for 'ja' eller 'nej' pa tibetanska och det forbattrade inte var situation direkt.

Kvinnan stannar helt plotsligt upp och vinglar ivag till ett stall med en massa halsband, tar upp det finaste gjort av yakben och trar den pa Caitlins hals. Hon forsokte gora motstand men kvinnan hade bestamt sig. Sjalv fick jag ett armband gjort av korall och onyx och det var ingen mening med att forsoka betala eller tacka nej. En gava ar alltid en gava och man forolampar varden om man inte vill ta emot den. Jatterorda av kvinnans gastfrihet och givmildhet spenderade vi ytterligare en halvtimme skalandes innan vi tackade for oss (thoo jaychay) och vinglade darifran.

Potalapalatset. Jag finner inga ord for att beskriva hur stort det har var for mig. Potala var anledningen till jag kom till Lhasa overhuvudtaget och nu har jag sett det fran utsidan och insidan. Alla intrycken forstarks av dessa pilgrimer som massar, bugar och bara ler at alla buddha- och boddhistavastatyerna. Rokelsen ligger som en dimma i alla rummen och ibland ar det svart att andas. Vissa av rummen ar smyckade med diamanter, turkosstenar, agater, korall och barnsten och jag kan inte lata bli att undra hur manga manniskor denna rikedom kan matta. Manga manniskor ar fattiga och de ger hellre sina sista slantar till templen an att kopa mat for dagen. Definitiv kulturkrock.

Kakade yakburgare till lunch och det var inte sa illa faktiskt. Man glommer bort att det ar yak eftersom det inte ar sa annorlunda i smaken. Yakte (yaksmor, yakmjolk och socker) smakar inte gott daremot. Nu har jag druckit det och jag gor aldrig mer om det, inte ens under tortyr. Ja, sa illa var det.

Idag var vi (Craig & Caitlin fran Australien) uppe pa Drepung-klostret som ligger upp pa ett berg och har statt dar sedan 1416. Det var maktigt. Vi kom dit nar det var lunchdags for munkarna. Jaklar, vilket spring det blev! De aldre munkarna satt pa golvet och blev serverade av de yngre. Tog inga bilder, det var inte tillatet och det ar bara att respektera. Det var samma sak i Potalapalatset. Om man fotar och aker fast kan man bli av med kameran...Inte roligt...

Har fixat min flygbiljett till Chongqing nu och jag aker pa fredag. Sa fort jag kommer dit ska jag ta reda pa varifran baten till Wuhan gar...Langtar lite till batresan faktiskt.