Spenderade för mycket pengar på Make Up Stores VIP-kväll. Sanslöst. Jag borde egentligen...

Fuck it. Jag pallar inte tänka efter.

Jag gillar när mina vänner berättar om deras graviditeter, gärna detaljerat. Har fått höra allt från skräckhistorier som får mig att vilja adoptera eller inte skaffa barn alls till mysgraviditeter som kickstartar min bio-klocka lite lite grann, men sen slutar den att ticka. Den har liksom slut på batterier. Ikea-kvalité på klockan, tack och lov.

Något jag inte klarar av är förlossningsberättelser. Blir smått illamående för att sedan svimma innan de kommit till första krystningen i själva storyn. Såg på Discovery ett program om svåra förlossningar såväl kejsarsnitt som naturlig. Det var ju tur att jag satt ner annars hade jag slagit i huvudet när jag svimmade. Jag vill inte se sånt ur den vinkeln! Och skriken. Härrekkuuud. Skriken.

Tove-polarn är i alla fall mysgravid. Det syns på hela henne att hon är toklycklig och att hon mår bra. Jag gläds å hennes vägnar och bombarderade henne med frågor som hon inte hade nåt emot att svara. Mollan och Tove-polarn är gravida och de är vackrare än nånsin. Inte för att de såg helt påkörda ut tidigare, men ni fattar grejen. Det är vackert med den där magen och pingvin-gångstilen. Glöden och utstrålningen ska vi inte ens snacka om.

Det var 8 grader varmt när jag lämnade lägenheten imorse. Helt galet. Det var 20+ i lördags. Hemsk. En kollega kom hem från Japan för en vecka sedan och sa att det var runt 35 grader i Tokyo. Temperaturen bör ha sjunkit till åtminstone 20 när vi kommer dit den första oktober.

Tycker för övrigt att Åhléns är värsta lurendrejeri-varuhuset. Lonely Planet Japan kostar 355:- och då är det den versionen som kom ut 2005. Samma bok kostar en hundring mindre överallt annars. Befängt. Det har kommit ut en ny uppdatering på LP, men den börjar inte säljas i Sverige förrän i oktober vilket inte hjälper mig ett dugg. Amazon.com kanske?

Inte bara en kruka med guld utan två! Lycka!!

Tatueringsmässan idag och har bara fått bekräftelse på att jag måste göra en ryggtavla i japansk stil. Jag har låtit idén och tanken gro i flera år nu, men jag är för feg. Det är ju ingen gnuggis direkt. Fick min tragus kollad också. Fick en armbåge på den under Metallica-konserten och infektionen som följde roar mig inte alls. Pratade East Street Piercings sjuksyrra Ronny och fick goda råd om hur jag får bort ärrvävnaden (jag kallar den köttbullen)som uppstått precis vid hålet.

Höll mitt löfte till lilla lillasyster och käkade libanesisk och rökte vattenpipa. Det var roligt. Jag får alltid sån perspektiv av att prata med henne. Hon påminner mig om mig, men smartare än vad jag var i den åldern.

Det snackas mycket om singlar just nu. Hur mycket det kostar, hur ensamt det är och hur mycket man ska spendera på dejter. Läste i PunktSe om tjej som går 5000 kr back varje månad. Det reflekterade jag inte ens över, men det var en mening under hela intervjun som jag hängde upp mig på.

"Anna blir förvisso uttråkad och ensam som singel då och då, men ser friheten som en stor fördel - att själv kunna styra sin egen tid."

Jag lever i ett förhållande där BÄGGE styr sin tid. Vi lever våra liv som att vi vore singlar men är monogama vad gäller sex. Vill han gå ut med grabbarna själv så gör han det. Har jag pokerkväll med mina grabbar, så gör jag det och släpar inte med mig min pojkvän bara för att. Ingen kontroll eller makt över varandra, spontanitet uppmuntras och vi lever med varandra på lika villkor. Man kan väl styra sin egen tid, jobba häcken av sig, GÅ PÅ KROGEN eller göra vad man vill trots att man lever i förhållande. Eller?

Det finns killkompisar som inte blir släppta utanför dörren utan att flickvännen följer med. Det finns de tjejer som lever i förhållanden där de blir behandlade som skit av sina pojkvänner, men de stannar ändå kvar. Saknad av intelligens, integritet eller självrespekt? Kanske, men främst är de livrädda för att vara singlar. Jag fattar det inte. Hur klarar man av att leva med en annan människa om man inte klarar av att leva med sig själv i ensamhet?

Citatet i kursivt ovan får mig att undra: finns det så många singlar i Stockholm för att de inte hittat nån som motsvarar deras syn på livet eller är det för att de inte vill leva i ett förhållande just pga alla kraven som kommer därtill? Eller så kanske de är precis som jag, hellre ensam än i dåligt sällskap.

Titta extra noga när man går över vägen, tugga igenom maten ordentligt annars får nån utöva Heimlich på en, undvik att köra bil. Cykla? Ha hjälm. Akta dig för SL-kontrollanternas vrede. Bli klämd mella t-banedörrar. Allt det här har inte hänt mig. Men idag är en sån dag då jag borde iakttagit mer försiktighet än andra dagar. Det här kom jag på EFTER att jag färgat håret.

Hur får man bort hårfärgningstjofräs bort från huden? Mina öron ser lila ut och tre cm av min kind ser lite mörkare ut än vanligt.

Att gå in i väggen är en baggis om man jämför med det här.