Hade skrivit ihop ett test till Hiro som han klarade två poäng ifrån alla rätt. Hans mamma fick också prov idag och trots att hon inte pluggat, satte hon 31 av 36.

Efter lektionen cyklade vi till izakayan och åt middag.

På izayaka åt vi middag som herrn i huset själv fiskat. Otroligt gott med färsk fisk och grönsaker.

Alla var med. "Min" familj och deras kompisar med deras barn, sammanlagt åtta eller nio som jag lekte med under hela kvällen.

Chikara har ett stort namn som betyder "styrka". Här poserar hans och hans mamma på deras coola cykel.

Hiro-kun gör mig så glad när han snappar upp grejer så galet snabbt som han gör. Vi går igenom "kan" och "kan inte", han fick läxor och nästa vecka har han prov i siffror, färger och nya glosor. Han var inte glad, men när jag sa "rast" svarade han "Nintendo Wii" och då sopade han mattan med mig på Super Mario Kart. 

Familjen överraskade mig genom att bjuda på födelsedagsmiddag på Rosanera, en italiensk restaurang i Osaka. Utsökt mat och roliga presenter som barnen valt ut. Nu har jag klistermärken och plåster med Garigari så det räcker för ett antal månader.

Garigari block, plåster, klistermärken och penna från Aporo.

Rolig och mumsig efterrätt

På vägen hem märker jag att jag glömt min Ipod. Uttråkad som jag var började jag undersöka min nya plånbok och skrattar när jag såg denna text i fodralet.

The feeling is mutual

Blev upphämtad igår av Hiroyas familj och sedan bar det av till Amanohashidate, en vacker plats två timmar med bil från Kyoto. När vi kommer fram blir det sento och sen åker vi till familjens lägenhet för att sova.

Imorse klockan 6.30 vaknade jag och det första jag gjorde var att gå ut på balkongen.

Stod och gapade åt utsikten i flera minuter. Kanske beror det på mitt ursprung, men jag blir så tagen av hav.

Vi badar onsen, varma källor, och sedan äter vi frukost med denna utsikt.

Hiroya, min elev lär sig räkna på engelska.

Nere på stranden innan poolbesök.

Helgen har gått jättesnabbt och jag var så trött efter poolbesöket att jag däckade i bilen på vägen hem. Bonus är att chefen sa att jag kunde få låna lägenheten om jag ville ta med kompisar dit. Jag har kanske världens bästa chef.

Pratade precis med Hiroyas familj som ville lägga undervisningen någon annanstans än hemma i helgen. Det visade sig att de har ett sommarhus dit jag blev erbjuden att följa med, från lördag till söndag, för att agera lekperson.

Eller ja, lekledare typ. Lektant?

Barnvakt. Där har vi det.

Kul ska det bli i alla fall. 

När jag kommer till lägenheten där jag ska undervisa Hiroya och hans lillebror får jag en smärre chock. Där finns Hiroya och inte mindre än ytterligare fem barn tillsammans med deras mammor. Tydligen skulle jag undervisa alla barnen och även de vuxna var väldigt intresserade. Jag hade förberett lektion för Hiroya bara. Hur skulle det här gå...?

Maten står på bordet och vi slår oss ner för att börja lektionen. Jag visar sällskapet "jag, du, hon, han, den, det" och förklarar att det inte finns keigo på engelska på det sätt som det finns på japanska. Ögonen blir stora på mammorna. Det är först då Hiroya fattar varför han inte kan kalla mig teacher på samma sätt som man säger sensei på japanska.

Samtidigt som vi sitter och äter frågar jag ungarna om de kan djur på engelska. Vilket liv det blev! Alla kunde något djur och mammorna satt där och var hur överraskade som helst över att deras barn kunde så många djur på engelska för att sedan säga betydelsen på japanska. Jag var mest förvånad över att de satte uttalet så bra. Den yngsta i sällskapet var kanske 5 år gammal och han briljerade ikapp med min elev.

Efter middagen gick alla familjerna till barnens skola för att kolla på eldflugor. Jättefint! Jag har aldrig sett eldflugor förut och de var bra mycket större än vad jag trott.

När ungarna inte var i närheten pratade föräldrarna om vansinnesdådet i Akihabara som varit på nyheterna idag. Usch.

Var på arbetsintervjun idag och fick träffa hela familjen. Hiroya är en smart och social 8-åring vars hobby är att läsa böcker och spela golf samt baseball. Han kan skriva lika många kanjis som jag och jag misstänker att han kommer blir min lärare lika mycket som jag kommer vara hans.

I mina arbetsuppgifter ingår - förutom att lära ut engelska - barnpassning till och från. Lektionerna behöver nödvändigtvis inte hållas hemma heller, vilket passar fint för mig. Hiroya har en lillebror på 6 år som också kommer att delta i undervisningen, dock inte lika mycket.

Jag har jobbat med barn förut och lovade mig själv att inte göra om det. Då var jag 19 år och en jävla snorunge själv. 

MEN.

Efter att under 8 år jobbat i Stockholms tunnelbana med vuxna individer som beter sig som idioter föredrar jag nog att arbeta med barn.

Imorse hämtade jag ut mitt arbetstillstånd. Ja, eller nåt liknande.

På själva pappret står det att jag får tillåtelse att engagera mig i andra aktiviteter än de som jag först fick visum för. Det innebär att jag får arbeta till en gräns av 4 timmar per dag, max 28 timmar i veckan, inom branscher som inte har med "nöjen" att göra. Med "nöjen" syftar man på den, genom Japan, utsträckta "vattenbranschen"; hostess eller värdinna eller andra yrken som exotisk dansare. Fniss.

Jag har frågat runt lite angående vad man inte får jobba som och det verkar som att bartender på nattklubb är gråzon och bartender på finare restaurang är ok. Servitris eller flippa burgare är däremot ok och då har man ett schema på 5 dagar i veckan, ledig två och, som sagt max fyra timmar.

Det jag riktigt har förstått är hur jag ska hinna med studier om jag jobbar fyra timmar per dag plus restid till/från jobbet när den studietakten vi har redan nu är ganska krävande.