Det var länge sen jag skrev och jag har saknat det. 
Det är inte på grund av lättja som jag försummat bloggen.
Nedan kommer en förklaring.

Vi jagade bostad och blev blåsta på den lägenheten vi blev erbjudna. Alla papper var i ordning, vi skulle skriva kontrakt en dag efter att jag skrivit förra blogginlägget, men tydligen gillade inte fastighetsägaren studentförsäkringen vi skrivit under som gjorde vår skola till borgensman. Det passade sig inte och ägaren ville att vi skulle skriva under en försäkring som kostade 10 gånger mer. Gjorde vi inte det så fick vi inte lägenheten.

Vår rektor ringde upp vår bostadsförmedlare och skällde ut honom. Självklart betalade vi inte 10 gånger mer för en försäkring som hade samma villkor som den försäkring vi redan hade, men ägaren ville ha den för att det var Japan-försäkringen som ALLA hade. Eller hur...Det var inga andra i klassen som tagit den försäkringen. 

Vi bytte bostadsförmedlare, vår försäkring gillades och en vecka efter det hade vi skrivit under kontrakt på ett fint kaninhål på 18 kvadrat, två minuter promenad från city och 2 minuter från skolan. Vi flyttade in den 2:a november och den 3:e november gick vårt kotrakt ut på studenthemmet. Internet beställdes, det första vi gjorde, och fick det för två dagar sedan. Det gick inte snabbt, men nu är vi online igen.

Det som var mest påfrestande för oss i det eviga letandet av lägenhet var att vi inte hade tid att vänta. Hittade vi en lägenhet vi gillade var det upp till fastighetsägaren att gilla oss eller inte och det var deras beslut som tog tid. Bostadsförmedlaren kunde säga "ja, han ska läsa villkoren och återkommer om tre dagar". "Villkoren" var ett A4 som tar fem minuter att läsa för en person som läser långsamt. Mitt i allt det här ska vi lära oss ett nytt språk, få högar med läxor, skaffa rymdvarelseregistrering, fixa mobiltelefon och utsättas för fler språkbarriärer och kulturkrockar.

Trots allt det här, trivs vi som fisken i vattnet.