Biljardpalatset bjuder på trevligt bar häng. Nej, de hängde inte folk i baren. Tänk så fel det kan bli med lite särskrivning...

Bara "OK" personal skulle jag väl inte kalla dem för. De var faktiskt mycket trevligare än så.

Alex fyllde 20 och är därmed den yngsta personen i min bekantskapskrets. Jag blev überförvånad när Alex berättade att hon fyllde Systemet-ålder. Vanligtvis brukar jag tycka att 20-åringar hör till iq-badboll-skrännande-måsjävlar-me-tetra-i-handen-kategorin, men inte Alex. Hon är snygg, smart, social och tar sitt vin i glas istället för att köra sugröret direkt ner i tetran. Hon är ett levande bevis på att visdom inte är förknippat med ålder med andra ord.

Att komma till en fest där man känner tre personer är alltid lika roligt. Alla är sociala i stora rummet för att sedan dra sig undan till köket, där de bästa samtalen äger rum. Sa till Alex att jag inte kommer att hamna i köket förrän jag är riktigt full och där tror jag att jag ljög. Jag blev aldrig full, men klart som fan hamnade jag i köket ändå.

I köket behandlades ämnen som sexminnen, jobb, reklam och bloggar. Vem hade hånglat/spoonat vem. Vad jag jobbar med? Jag tänker inte säga, men du ska veta att jag är missnöjd, svarade jag. Vad jobbar du med? Vi får shIT att fungera, säger han. Sen visade det sig att jag jag spelat CounterStrike på deras servrar ofta och länge under början av 2000-talet. När reklam fördes på tal misstänker jag är den enda som zappar för att se reklam. Jag fascineras av hur mycket idéer, planering och arbete det är bakom reklam som verkligen fastnar i huvudet. Men det är nog bara jag.

Bloggandet...ja...just det. Jag förklarar att min blogg är oneway-therapy, en monologistisk terapisession för att skriva av mig alla dessa aggressioner som uppstår när jag läser nyheter eller när jag möter kunder vars idioti sträcker sig två steg längre än min. Alex tyckte bara att jag låter förbannad i mina blogginlägg. Det är ju meningen.

Minnesvärt citat:
När Rockar-Anders började sjunga med i schlager-all-sången sa Anna-Karin "Anders har ramlat och schlagit sig". Hon var omedveten om hur kul det lät.

Kvällens flashback
När Purple Rain strömmade ur högtalarna. Känslan av högstadiedisko spred sig i kroppen när några stod och dansade tryckare på vardagsrumsgolvet för att i refrängen köra armsträckningar över huvudet och sjunga med (inget skrållande här inte).

ABSOLUT BÄST
När nån (misstänker Marie för att hon kunde koreografin) drog igång Carolas Fångad av en stormvind på YouTube och allsång-stämning med mimik och armvevande uppstod. Jag skrattade lite för mig själv när jag insåg att jag kunde texten. Till HELA låten. Haha.

[SMS]


- Snälla, gnugga inte din pung mot mitt ben.
- Aa, det var lite nasty faktiskt men det var en vänskaplig gest.

Konversation mellan Jens & Rille, halvmysigt berusade på Club Rocks.

Hos Alex och Anna är det skitmysigt och imponerande högt i tak. Tavlan på hyllan, i form av en spiral som skiftar i rött och guld, tar andan ur mig och jag tittar på den så fort jag får chansen. Om och om igen. Pizzan plockas fram ur ugnen och Marie snor åt sig mittendelen. Jag jävlas med henne om det och hon tar det och ger svar på tal.

Jag trivs i detta sällskap.

Ett par dagar tidigare, när Alex och jag träffats på jobbet, diskuterade vi just fest och de vanligaste samtalsämnena vi köksbordet. Vi var rörande överens om att ämnena sex, politik och religion samt "vad jobbar du med?" och vädret är hot topics. Och mycket riktigt! Idag, efter två glas vin, började vi (jag) prata om sex. Sen behandlades politik och slutligen religion.

Allt i den ordning som Alex förutspått. Izz nice :D

Vadå, för full? Hur fan kan va för full för Nivå 22...? Polarn kom inte in för att han såg för full ut samtidigt som stället har kvartersalkisar som trillar av barstolarna.

Margaritasarna på Texas LongHorn måste vara Stockholms bästa. Och beroendeframkallande. Efter fyra fyror ville jag fortfarande ha mer, trots konsekvenser som huvudvärk och överjävlighet.

---

Gulddialog med vakten:
- Leg.
- Smickrande. Jag är nästan tretti och du ber om leg...?, svarar jag.
Utan att röra en min säger han:
-Leg.
Visar körkortet och vakten tittar storögt på kortet och sen på mig.
- Vaddå? Du är ju lika gammal som jag...
- JAA! Nästan tretti säger jag ju!
Får ett schhh!! från vakten och jag blir insläppt. För att sen lämna stället 3 minuter efter när jag inser att det här med Nivå 22 inte var min grej.

Mycket mat, dricka, snygga kläder och vackra människor. Högstadiedisco-känsla en trappa ner med den rosa belysningen och tillhörande discokula fast utan den spetsade bålen och med mycket bättre musik. Mjukis-monkisar delades ut till alla som ville ha.

Köpte inget för att cashen saknas, men fick habegär efter jeans och en otroligt snygg kort jacka i MC-stuk. Och rosa sneakers i bästa 80-tals stil...