Att bli sjuk på semestern har verkligen blivit en grej min kropp får för sig att göra. Jag får inte slappna av för då kommer basiluskerna och hoppar på mig och gör min näsa och hals till en bakteriehärd. Ska förebygga med multivitamin och stärka immunförsvaret till nästa semester.

Stannade på rummet och sov bort öronvärken och det mesta av dagen. När Carina kom hem hade hon besökt alla museum jag ville besöka. Får ta det sen. Proppar i mig medicin och ser till att sova.

Designergänget ringde lämpligt nog idag och frågade om jag var ledig för ett fotojobb den 13:e april. Tackade ja och somnade om.

Efter lite mer än ett dygn i Kyoto åkte Carina & jag med nattbussen till Hiroshima. Det var sjukt obekvämt till en början, men sen blev det varmt och mysigt och jag blev åksjuk, sen trött och till sist somnade jag.

Framme i Hiroshima 06.30 fick Carina och jag ta en fika på typ fyra timmar på MacDonalds. Fick ju inte checka in förrän vid 11. Hotel Active (hotel-active.com) var över förväntan. Centralt beläget med fräscha rum och frukost inkluderat för 7500 yen/natt/dubbelrum.

Intrycket av Hiroshima efter en timmes promenad: ren och fin stad med bra shopping och hur mycket restauranger som helst. 

Powernap.

Försov oss så det blev två timmars sovande.

Jag är sämre än sämst på att ställa klockan.

Känner av halsen och har ont i öronen. Rille stannade hemma i Kyoto för att han var sjuk och jag har förmodligen fått samma bakterie. Blää.

Klockan 05.00 åkte taxin från Leo's hostel och mina påsar når ner till kindbenen. Inte mycket sömn inatt. Jag fått leka trollkarl för att få mina shoppingfynd på plats i ryggsäcken.

Starbucksfrukosten och taxfree på Pekings flygplats piggade upp. Hörnan med Clinique-produkterna var inbjudande och allt sa "köp mig, du vet att jag kan få dina porer att se mindre ut". Du vet att du varit på kinesiska marknader för länge när du undviker ögonkontakt med försäljare och försöker pruta priset på hudvårdsprodukter på flygplatsen...

En minivarning utfärdas för dem otåliga rackarna som hatar att vänta, dvs såna som jag. MK limousine shuttle taxi från Osakas flygplats är jättelockande när man är trött och för ett fast pris - 3500 yen - får skjuts från dörr till dörr. Problemet är att företaget fyller en minibuss med folk och det kan ta tid om sällskapet är udda till antalet (som vi var). Vi fick vänta i en och en halvtimme innan vi ens kom iväg till Kyoto vilket var lite mer väntetid än vad vi trott. Det var i alla bekvämt att få skjuts till dörren...

Toni & Guy idag klockan 10. Fick hårbottenmassage av en ängel med gudomliga händer och jag somnade i stolen. Vid frågan hur jag ville ha mitt hår svarade jag kort och rockigt och jag fick samma frisyr som tre frisörer tidigare insisterat att klippa. 250 yuan fattigare och jättenöjd.

Hongqiao Pearl market och besökte Tommy och Susan igen. Denna gång för ett five-string armband med svarta pärlor och ett par örhängen. Till nästa gång ska jag ha lite bättre framförhållning och ta med designbilder från tidningar för att undvika fantasilöshets-attacker och beslutsångest.

Mötte upp med Carina & Rille på Sidenmarknaden och gick till Joan på jeansståndet. Det var hon som tidigare i veckan skrek ut till oss att hon kunde ge oss ett pris på 90 yuan per jeans. Idag var det upp till bevis. Riktig så lite fick vi inte betala för ett par jeans, men hon gav oss ett bra pris och vi gick därifrån med många byxor.

Hoppade in i en taxi och begav oss till spa Dragonfly vid Sanlitun. Det var lyx till mycket förmånliga priser. De har allt från brasiliansk vaxning till jetlag-detox och ansiktsbehandlingar. Skämde bort mig med en spa-behandling och massage för fötterna och vaderna, pedikyr och manikyr samt vaxning lite här och var.

Notan? 750 svenska kronor.

Carina & jag besökte Oriental Pearl Plaza i syfte att hitta G-star Raw-butiken. Det slutade med att vi inte hittade butiken och hittade till Toni & Guy's frisörsalong istället. Vi har tid för klippning imorrn kl 10.

Besökte den sista av de tre måste-upplevas-marknaderna, Yashow. Här var stämningen betydligt lugnare än på Hongqiao och Sidenmarknaden. Försäljarskorna var unga och jättegulliga, de varken drog i en eller skrek på en till skillnad från andra marknader. Slapp köra gatlopp igenom stånden som var ointressanta vilket var ganska skönt.

Gick från Yashow med tre par skor och lite smycken. Tur att det inte kostar så mycket att shoppa. CSN-utbetalningen sker inte förrän imorrn och inte den 20:e som det stod på "min sida" sen tre månader tillbaka. Ringde till CSN från Peking med min japanska mobil och ifrågasatte detta och fick mitt psyke och syn ifrågasatt av CSN. "Nä men, det kan det inte ha stått", fick jag till svar.

Tack för den, CSN. 

Vi skulle ta båten till Sommarpalatset och fick reda på - den hårda vägen - att den började gå förrän den 1:a april. Hade för en gångs skull varit förutseende och fått "Sommarpalatset" nedskrivet på kinesiska av den trevliga receptionisten på Leo's. Visade denna lapp för taxiföraren och sen bar det av.

Mycket folk på Sommarpalatset. Vi köade i en och en halvtimme för att få hyra en liten motorbåt och det var värt varenda minut. Lunchen intogs till sjöss med palatsets kronjuvel som utsikt.

Solbränd, trots solskyddsfaktor 30 på ansiktet. Hann vila fötterna något innan det blev dags att åka till teatern för den efterlängtade Shaolin kung fu-föreställningen. Den jag såg i Shanghai var ingenting i jämförelse med denna fantastiska uppträdande. Vi blev så impade att vi till och med köpte dvd:n...

Det känns som en nitlott varje gång som jag köper en inträdesbiljett till sevärdhet och så är hela skiten inplastad och under restaurering. Nu pratar jag om förbjudna staden som är sevärdhet nummer tre under denna resa som varit inplastad och inte alls fotogeniskt. Denna ånej-va-synd-känslan gäller - nu när jag tänker efter - hela Peking som täcks av ett stort byggmoln då det byggs en hel del inför olympiska spelen.

Himmelska fridens torg är sensationell i mina ögon. Den är ju galet stor till ytan. Kinesiska turister med röda kepsar vimsar omkring och tar kort på turisterna samtidigt som de petar sig i näsan och spottar rediga snorlobbor på Tian an men. Charmigt.

När jag var i Beijing 2005, var Temple of Heaven under restauration. Hade jag vetat det innan jag bokat biljetten hade jag väntat med att åka, så viktig var templet för mig. Idag fick jag se den utan plast och fräsch efter dagens regnskur. Äntligen!

Granne med Temple of Heaven finns Hongqiao Pearl Market och jag passade på att besöka Tommy & Susan på deras lilla shop. Jag ville ha det klassiska three-string pärlhalsbandet och det slutade med att jag gick därifrån med five-string pärlarmband, ett two-string halsband och det nämda three-string. Pärlorna var helt galet tunga och blanka, i jämförelse med dem som såldes på Hongqiao.

Besöket på Hongqiao var Carinas & Rilles första möte med kinesiska marknader. Folk drog i dem, skrek efter dem och "last price" haglade efter dem. De hade i alla fall roligt.

Uppvärmda och prutklara, åkte Carina och jag vidare till Sidenmarknaden. Gick därifrån med två par skor, två väskor och en sjal. Ganska lyckat för mig som inte skulle shoppa.