06.30 var det samling i receptionen för avgång till kinesiska muren. Två timmars bilfärd senare var vi framme vid den restaurerade delen av muren vid Mutanyu. På vägen dit var det regn och mulet, men det lättade upp senare.

Nånstans på bilden står Carina på trappan och håller i en påse Kinapuffar.

Biljetterna för Shaolin kung fu är eftertraktade, så vi fick nöja oss med en spektakulär akrobatikshow.

• Ombord på Hainan Air fick vi den sämsta servicen jag nånsin fått. Saker och ting slängdes omkring, vi ställde frågor och flygvärdinnan ryckte på axlarna och himlade med ögonen. Skönt att landa och inte ens ett "hejdå" fick vi heller. Positivt: det var billigt!

• Checkar in på Leos Hostel i Peking. Underbart att stället bara förändrats till det bättre sen jag var här 2005. På vägen hit såg vi inte mindre än två bilolyckor där den ena hade tre bilar inblandade.

• Äter en festmåltid med bland annat pekinganka, dumplingsoppa och grönsaksgryta. Inkluderat med dricka gick det på 155 yuan (ca 145 kr) för tre personer. God och billig mat!

• Carina & Richard fick prova på att gå i affärer och få en prisuppfattning. Säljaren skrek efter Carina och ville ge bättre pris än det som stod på prislappen. Säljaren var redan nere på hälften och sjönk ännu mer, men Carina beslöt sig för att vänta.

Imorrn: Tidig utflykt till kinesiska muren och kanske Shaolin på kvällen, om vi får tag på biljetter. Bilder kommer sen.

Om dryg två veckor åker jag till Beijing för shopping och sightseen. Jag har redan varit där en gång och blev lite kär i staden, dess kulturhistoriska arv och shopping. Sist jag var där hade jag köpt Wilma-guiden som jag slängde efter halva resan för att den sög sten.

Jag gillar att handla reseböcker. Efter att ha inhandlat Time Out's Tokyo-guide blev jag kär i bokens utsnitt och grymt uppdaterade...ja...allt från must-visit-restauranger till vad det kostar att gå på tempel. Bloggen Tokyo Tidbits (tokyotidbits.blogspot.com) hjälpte dessutom till med inside-info om allt från klädestorlekar till väderfrågor som inte boken kunde besvara.

Beställde Time Out Beijing, och självklart, kort därefter hittade jag en ytterst intressant blogg, Älskade Beijing (alskadebeijing.blogspot.com), med alla guldställen jag inte hittade till förra gången jag var i Beijing. För den som ska åka till Beijing är denna blogg ett måste. Se det som en förberedelse inför shoppingrundan med bilder och eventuella väganvisningar.

För den delen är jag snart pank. Lever snart på luft, kärlek och goda nudlar för 7 kr och 500 kcal per paket. Jäkla CSN som inte räknade med att vi skulle betala vår kursavgift denna månad och betalade ut för lite pengar. Tur är ju att nästa utbetalning kommer lagom till Beijing-resan. Sayonara fattig student. Nihâo shopping!

Mando Diao var happy musik! Det var det första bandet vi såg på festivalen och alla stod och spontandansade. Within Temptations sångerska Sharon Del Adel (bild) fick alla i publiken att se ut som fågelholkar när hon satte de riktigt höga tonerna i Stand my Ground och What have you done. I övrigt tycker jag deras låtar är den andra alldeles för lik. Pink var inte så bra live som jag trodde att hon skulle vara, men när hon imiterade Paris Hilton som intro till Stupid Girls vaknade alla till och sjöng med. Nine Inch Nails rockade så jävla hårt i lördags. Duggregn hindrade inte Aaron North att köra fylle-tae-kwon-do och smascha gitarr efter gitarr på scen. Låt-line up var den samma som i Stockholm och den enda skillnaden var egentligen att publiken var mer vaken på Sziget än på Hovet som, för den delen, var halvtomt. Trent Reznors utstrålning och scennärvaro får James Hetfield att framstå som en räka i spad och han står just nu högst upp på listan över människor jag vill sexa med innan jag kolar.

Nånstans under dessa fem dagar badade vi på termalbad, åt mycket gott, jag blev full, tappade bort min mobil, hittade mobilen, tappade bort plånboken och hittade den också, såg på dragshow, dansade till 80-tals musik i nyktert tillstånd, tog skydd för gigantiska regndroppar, blev blåst på pengar under en taxiresa, blev toksjuk.

Här är jag nu, hemma igen, med öronsus från helvetet och bihålorna till brädden fyllda av grön trögflytande vätska. Imorrn ska jag kliva upp kl 04.30 Nån skämtar med mig aprilo. Bilder läggs upp när jag pallar. Natti.

Det är 12 timmar flygtid till Tokyo. Helt galet lite. Det var nästan så att vi blev lite besvikna när vi bokade biljetterna idag.

Vi åker den 1:a oktober. Jag kommer inte tillbaka. Ever. Den som vill kan besöka mig Kyoto, men jag tänker inte komma tillbaka till Stockholm. Inte ens för 30-års kalas eller för bröllop eller begravning. Jag ska försöka göra året så långt som det bara är möjligt.

Vilket tur vi har! Jordbävning och nu tsunamivarning utanför Kyoto. Idag! Det måste ju betyda att det inte kommer hända när vi är där. Vilken lättnad.

Hmm...Fast...nu när jag tänker efter så är det inte så konstigt att vi fick en flytväst och en orange hjälm som snabbhetspremie vid betalning av japanskakursen.

Nu är det klart. Jens, Rille och jag åker till Budapest för festivalen Sziget som årligen hålls på Óbudai island.

Nine Inch Nails, Chris Cornell, Chemical Brothers, Juliette & the Licks mfl kommer att spela. Det blir tredje gången i år som jag kommer se NIN. Smått fanatisk.

Nu till lite gnäll. Företaget jag jobbar för kunde inte ge mig ledigt och jag kommer att få åka hem två dagar tidigare än mitt sällskap. Jag kommer med andra ord att missa Napalm Death, !!!, Juliette & the Licks och CHRIS CORNELL. De svenska svordomarna är alldeles för milda för att jag ska kunna uttrycka vilken ilska jag känner av att inte få ledigt. Morr.