Inte bara en kruka med guld utan två! Lycka!!

Tatueringsmässan idag och har bara fått bekräftelse på att jag måste göra en ryggtavla i japansk stil. Jag har låtit idén och tanken gro i flera år nu, men jag är för feg. Det är ju ingen gnuggis direkt. Fick min tragus kollad också. Fick en armbåge på den under Metallica-konserten och infektionen som följde roar mig inte alls. Pratade East Street Piercings sjuksyrra Ronny och fick goda råd om hur jag får bort ärrvävnaden (jag kallar den köttbullen)som uppstått precis vid hålet.

Höll mitt löfte till lilla lillasyster och käkade libanesisk och rökte vattenpipa. Det var roligt. Jag får alltid sån perspektiv av att prata med henne. Hon påminner mig om mig, men smartare än vad jag var i den åldern.

Det snackas mycket om singlar just nu. Hur mycket det kostar, hur ensamt det är och hur mycket man ska spendera på dejter. Läste i PunktSe om tjej som går 5000 kr back varje månad. Det reflekterade jag inte ens över, men det var en mening under hela intervjun som jag hängde upp mig på.

"Anna blir förvisso uttråkad och ensam som singel då och då, men ser friheten som en stor fördel - att själv kunna styra sin egen tid."

Jag lever i ett förhållande där BÄGGE styr sin tid. Vi lever våra liv som att vi vore singlar men är monogama vad gäller sex. Vill han gå ut med grabbarna själv så gör han det. Har jag pokerkväll med mina grabbar, så gör jag det och släpar inte med mig min pojkvän bara för att. Ingen kontroll eller makt över varandra, spontanitet uppmuntras och vi lever med varandra på lika villkor. Man kan väl styra sin egen tid, jobba häcken av sig, GÅ PÅ KROGEN eller göra vad man vill trots att man lever i förhållande. Eller?

Det finns killkompisar som inte blir släppta utanför dörren utan att flickvännen följer med. Det finns de tjejer som lever i förhållanden där de blir behandlade som skit av sina pojkvänner, men de stannar ändå kvar. Saknad av intelligens, integritet eller självrespekt? Kanske, men främst är de livrädda för att vara singlar. Jag fattar det inte. Hur klarar man av att leva med en annan människa om man inte klarar av att leva med sig själv i ensamhet?

Citatet i kursivt ovan får mig att undra: finns det så många singlar i Stockholm för att de inte hittat nån som motsvarar deras syn på livet eller är det för att de inte vill leva i ett förhållande just pga alla kraven som kommer därtill? Eller så kanske de är precis som jag, hellre ensam än i dåligt sällskap.

Titta extra noga när man går över vägen, tugga igenom maten ordentligt annars får nån utöva Heimlich på en, undvik att köra bil. Cykla? Ha hjälm. Akta dig för SL-kontrollanternas vrede. Bli klämd mella t-banedörrar. Allt det här har inte hänt mig. Men idag är en sån dag då jag borde iakttagit mer försiktighet än andra dagar. Det här kom jag på EFTER att jag färgat håret.

Hur får man bort hårfärgningstjofräs bort från huden? Mina öron ser lila ut och tre cm av min kind ser lite mörkare ut än vanligt.

Att gå in i väggen är en baggis om man jämför med det här.

Efter att ha sett de fem första avsnitten av serien Entourage är jag halvroad. Jag kan klara mig utan den, det är så säkert.

Jag störde mig på huvudkaraktären Vincent Chase [Adrian Grenier] redan efter 10 minuter. Två avsnitt senare fattade jag varför jag ogillade denna fiktiva askönt korkade karaktär. Han påminner mig om min vän Lars, inte bara till utseendet, men också som den manipulativa Casanova vars mun ständigt är leende i varje mening. Han flörtar med allt som har ett par extra läppar och är eventuellt Guds gåva till kvinnan. Det sistnämda är något jag varken förnekar eller bekräftar.

Det som jag finner sjuk störande är att det känns som att Vincent Chases personlighet är baserad på Lars. Det känns som en besvikelse för mig. Jag trodde Lars var one of a kind. På ett sånt där skönt korkat charmigt sätt.

På väg till jobbet imorse insåg jag att sommaren är på väg att ta slut och jag har fortfarande inte badat. Så kan det ju bara inte få vara. Funderar på att bad vid midnatt från Stadshusets trappa. Bra och nära hem.

Jag köpte en ny bikini i Budapest. Den måste ju få komma till användning.

Jag gråter blod.

Jag insåg precis att jag missar Tokyo Game Show med två veckor. Dålig framförhållning. Jag borde ha kollat upp det här innan jag bokade min kassa icke-bokningsbara-CSN-biljett.