Det var med stora förväntningar som jag klev in på Hovet och jag blev inte besviken, tvärtom blev jag förblindad av kärlek och bländad. Det sistnämnda ska tolkas bokstavligt. Strålkastarna, som var riktade mot publiken, bländade mig konstant. Hovet var dessutom inte fyllt och det var lagom deppigt att se alla dessa tomma säten när jag bråkat till mig biljetter via Ticnet.

Gammalt blandades med nytt. Allt inleddes med Hyperpower från senaste Year Zero och avslutades en timme och fyrtio minuter senare med den akustiska versionen av Hurt från 1994's The Downward Spiral. Mest minnesvärt: LED-displayen till The Great Destroyer. Genialt.