Jag gillar när mina vänner berättar om deras graviditeter, gärna detaljerat. Har fått höra allt från skräckhistorier som får mig att vilja adoptera eller inte skaffa barn alls till mysgraviditeter som kickstartar min bio-klocka lite lite grann, men sen slutar den att ticka. Den har liksom slut på batterier. Ikea-kvalité på klockan, tack och lov.

Något jag inte klarar av är förlossningsberättelser. Blir smått illamående för att sedan svimma innan de kommit till första krystningen i själva storyn. Såg på Discovery ett program om svåra förlossningar såväl kejsarsnitt som naturlig. Det var ju tur att jag satt ner annars hade jag slagit i huvudet när jag svimmade. Jag vill inte se sånt ur den vinkeln! Och skriken. Härrekkuuud. Skriken.

Tove-polarn är i alla fall mysgravid. Det syns på hela henne att hon är toklycklig och att hon mår bra. Jag gläds å hennes vägnar och bombarderade henne med frågor som hon inte hade nåt emot att svara. Mollan och Tove-polarn är gravida och de är vackrare än nånsin. Inte för att de såg helt påkörda ut tidigare, men ni fattar grejen. Det är vackert med den där magen och pingvin-gångstilen. Glöden och utstrålningen ska vi inte ens snacka om.