Jag saknar inte Sverige. Jag saknar inte mitt hem.

Men när jag svarar i telefon och hör ett "hej, det är Ina" svimmar jag nästan av glädje och saknad. Underbaraste Ina! Vi babblar på i en halvtimme och jag inser hur mycket jag saknar vårt festande och våra knäppa diskussioner. Hon lovar pom-poms på Arlanda när jag kommer hem och jag lovar att kolla läget på Dior-butiken i Tokyo.

Jag saknar mina vänner och mina systrar.