Två gånger per år, under vår och höst, uppträder geishor för allmänheten på olika teatrar i Kyoto. Vi gick på Miyako Odori på Gion Kobu Kaburenjo teatern. De dyraste biljetterna kostade 4300 yen och då ingick en snabb teceremoni. Bara för att få se en riktig geisha och hennes maiko (lärling) var värt priset.

Bägge uppträdde senare i föreställningen.

Föreställningen utspelade sig under årstiderna. Jag önskar bara att min japanska hade varit bättre så att jag kunde förstå mer av handlingen och sångerna. Egentligen gjorde det inte så mycket, bara scenografin var en fest för ögat. Salongen släcktes ned och när den tändes upp igen fick ögonen en chock av alla färgerna och detaljerna på dansarnas kimono.

Man fick inte ta bilder under föreställningen så jag lånar en bild från deras hemsida (www.miyako-odori.jp)

På väg till restaurangen gick vi igenom Gion i full sakurablom.

Igår kväll skulle vi ta bussen från Hiroshima tillbaka till Kyoto. Inser, när vi virrar omkring på Hiroshima station, att jag tagit fel på tiden och vi har tio minuter på oss att springa från södra till norra delen av stationen. Det låter närmare än vad det var. Hoppade in i en taxi som körde oss till norra, sprang som galningar och efter att Carina & jag satt oss på bussen rullade bussen iväg, en minut försenad.

Syrran blev åksjuk, jag kände av öronen och halsen av ansträngningen att springa 150 meter med packning på ryggen och samma kondis som en strandad val på Ibizas stränder. Sov gott på bussen i alla fall.

Tvättade, pysslade om Rille som verkar må bättre och jag sov ännu mer. Känner hur det kommer tillbaka. Halsont och öronsus. Skit också. 

Kunde svälja min frukost idag, vilket tyder på att jag är lite friskare. Klädde mig varmt och besökte A-bomb Dome, det fysiska minnesmärket för atombombningen. Atombomben detonerade 600 meter ovanför den då regeringsbyggnad, den 6:e augusti 1945.

Med regnet kändes den deppigare än nånsin.

Vid Peace memorial Park tog vi båten över till ön Miyajima. Inte världens bästa väder.

En av Japans mest fotograferade platser: den flytande Toriin.

Den officiella ingången till Itsukushima jinja.

Itsukushima jinja i lågvatten. I högvatten ser den ut att flyta.

Passade på att besöka akvariumet. I efterhand känns det som att vi kunde skippat det, då jag automatisk börjar gnälla om hur små akvarium de stackars djuren måste stå ut med. En positiv grej var delfinen som kom fram och hälsade.

Han trycker nosen mot glaset!

Regnet tilltog och vi tog båten tillbaka till Peace memorial park. Gick på museet som Carina var på igår. Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva känslan av att se bilderna på bombens efterverkningar på både staden och invånarnas kroppar.

Bilden intill är en minivariant av A-bomb Dome som finns inuti museet.

Punkten där bomben detonerades. 

Bilden nedan visar hur Hiroshima såg ut efter bombningen.

Skänkt till museet av en familj i Hiroshima.

Att bli sjuk på semestern har verkligen blivit en grej min kropp får för sig att göra. Jag får inte slappna av för då kommer basiluskerna och hoppar på mig och gör min näsa och hals till en bakteriehärd. Ska förebygga med multivitamin och stärka immunförsvaret till nästa semester.

Stannade på rummet och sov bort öronvärken och det mesta av dagen. När Carina kom hem hade hon besökt alla museum jag ville besöka. Får ta det sen. Proppar i mig medicin och ser till att sova.

Designergänget ringde lämpligt nog idag och frågade om jag var ledig för ett fotojobb den 13:e april. Tackade ja och somnade om.

Efter lite mer än ett dygn i Kyoto åkte Carina & jag med nattbussen till Hiroshima. Det var sjukt obekvämt till en början, men sen blev det varmt och mysigt och jag blev åksjuk, sen trött och till sist somnade jag.

Framme i Hiroshima 06.30 fick Carina och jag ta en fika på typ fyra timmar på MacDonalds. Fick ju inte checka in förrän vid 11. Hotel Active (hotel-active.com) var över förväntan. Centralt beläget med fräscha rum och frukost inkluderat för 7500 yen/natt/dubbelrum.

Intrycket av Hiroshima efter en timmes promenad: ren och fin stad med bra shopping och hur mycket restauranger som helst. 

Powernap.

Försov oss så det blev två timmars sovande.

Jag är sämre än sämst på att ställa klockan.

Känner av halsen och har ont i öronen. Rille stannade hemma i Kyoto för att han var sjuk och jag har förmodligen fått samma bakterie. Blää.

Klockan 05.00 åkte taxin från Leo's hostel och mina påsar når ner till kindbenen. Inte mycket sömn inatt. Jag fått leka trollkarl för att få mina shoppingfynd på plats i ryggsäcken.

Starbucksfrukosten och taxfree på Pekings flygplats piggade upp. Hörnan med Clinique-produkterna var inbjudande och allt sa "köp mig, du vet att jag kan få dina porer att se mindre ut". Du vet att du varit på kinesiska marknader för länge när du undviker ögonkontakt med försäljare och försöker pruta priset på hudvårdsprodukter på flygplatsen...

En minivarning utfärdas för dem otåliga rackarna som hatar att vänta, dvs såna som jag. MK limousine shuttle taxi från Osakas flygplats är jättelockande när man är trött och för ett fast pris - 3500 yen - får skjuts från dörr till dörr. Problemet är att företaget fyller en minibuss med folk och det kan ta tid om sällskapet är udda till antalet (som vi var). Vi fick vänta i en och en halvtimme innan vi ens kom iväg till Kyoto vilket var lite mer väntetid än vad vi trott. Det var i alla bekvämt att få skjuts till dörren...

Toni & Guy idag klockan 10. Fick hårbottenmassage av en ängel med gudomliga händer och jag somnade i stolen. Vid frågan hur jag ville ha mitt hår svarade jag kort och rockigt och jag fick samma frisyr som tre frisörer tidigare insisterat att klippa. 250 yuan fattigare och jättenöjd.

Hongqiao Pearl market och besökte Tommy och Susan igen. Denna gång för ett five-string armband med svarta pärlor och ett par örhängen. Till nästa gång ska jag ha lite bättre framförhållning och ta med designbilder från tidningar för att undvika fantasilöshets-attacker och beslutsångest.

Mötte upp med Carina & Rille på Sidenmarknaden och gick till Joan på jeansståndet. Det var hon som tidigare i veckan skrek ut till oss att hon kunde ge oss ett pris på 90 yuan per jeans. Idag var det upp till bevis. Riktig så lite fick vi inte betala för ett par jeans, men hon gav oss ett bra pris och vi gick därifrån med många byxor.

Hoppade in i en taxi och begav oss till spa Dragonfly vid Sanlitun. Det var lyx till mycket förmånliga priser. De har allt från brasiliansk vaxning till jetlag-detox och ansiktsbehandlingar. Skämde bort mig med en spa-behandling och massage för fötterna och vaderna, pedikyr och manikyr samt vaxning lite här och var.

Notan? 750 svenska kronor.

Carina & jag besökte Oriental Pearl Plaza i syfte att hitta G-star Raw-butiken. Det slutade med att vi inte hittade butiken och hittade till Toni & Guy's frisörsalong istället. Vi har tid för klippning imorrn kl 10.

Besökte den sista av de tre måste-upplevas-marknaderna, Yashow. Här var stämningen betydligt lugnare än på Hongqiao och Sidenmarknaden. Försäljarskorna var unga och jättegulliga, de varken drog i en eller skrek på en till skillnad från andra marknader. Slapp köra gatlopp igenom stånden som var ointressanta vilket var ganska skönt.

Gick från Yashow med tre par skor och lite smycken. Tur att det inte kostar så mycket att shoppa. CSN-utbetalningen sker inte förrän imorrn och inte den 20:e som det stod på "min sida" sen tre månader tillbaka. Ringde till CSN från Peking med min japanska mobil och ifrågasatte detta och fick mitt psyke och syn ifrågasatt av CSN. "Nä men, det kan det inte ha stått", fick jag till svar.

Tack för den, CSN.