Viktoria, 19 år, är min kursare som blev, för andra gången på kort tid, anfallen av en örn vid floden Kamogawa i Kyoto.

Enligt Viktorias egen utsago blev hon attackerad klockan 12.50, lokal tid, längs floden Kamogawa. Denna gång var det ett melonbröd örnen var ute efter och inte en smörgås från Starbucks. Till skillnad från förra gången fick inte Viktoria några skador och örnen fick inte heller sitt byte. Melonbrödet flög åt motsatt håll från örnen och därmed gick förlorat för fågeln. Viktoria plockade upp brödet och stoppade ner det i väskan vilket senare medförde en liten samvetsskuld för henne. Örnen, ansåg Viktoria, borde ha fått den "så att den slapp gå hungrig".

Fotnot:

Melonbröd är ett sånt där bröd med socker på som folk äter i mangaserier.

Bilden kommer från threadless.com

Detta motiv hade klasskompisen Chris på sin tischa idag. Mini-diskussionen som följde var ganska intressant. Jag trodde att noshörningen var en tjej som försökte sig på att uppnå ett omöjligt ideal, medan killarna ansåg att det där var en kille som ville ha enhörningen på bilden som flickvän.

Man kommer nog aldrig ifrån att man dömer saker efter sig själv.

En reskrivning, ny uppsats att skriva, genomgång av kanjis och grammatik. Vi är nu inne på vecka 2 efter lovet och det känns som att allt resdamm har lagt sig. Nu är det bara att bita ihop och kämpa med finslipning av tidigare genomgångar och ny grammatik.

Har sökt arbetstillstånd och ska söka jobb snart. Har hört att det ska vara svårt att få tag på jobb i Kyoto, men är man villig att ta tåget till Osaka i 35 minuter så borde allt vara lugnt.

Powah-nap på fyra timmar är inte att rekommendera. Känner mig bakis, skakis och har ett sånt sug för kaffe. Misstänker att min kropp tror det är frukostdags.

En annan rolig grej: 23 grader varmt idag och japanerna verkar frysa lite fortfarande. Svenskarna tar av sig kläderna och drar på solbrillorna. Vissa grejer förändras liksom inte för att man är utomlands.

Hanjiro är med största säkerhet en av de topp 3 butikerna som jag gillar bäst i Kyoto just nu. Den mixar begagnade och nya kläder, skor, väskor och accessoarer i en snygg miljö. Det är inte ens dyrt att handla här heller, studentekonomi och allt...

Ingången

Tjejavdelningen

För killarna

Fick ett sample av designergänget från fotojobbet tidigare i år.

Jag är ganska nöjd.

Det jag inte är nöjd med är att jag skinnjackan jag bär är en förälskelse som vägrar ge med sig. Inget för en med studentbudget med andra ord.

Det lilla jag hörde av förbandet Hi Fi Handgrenades var lite som glad-pop. Bättre en jag förväntat mig faktiskt.

Foo Fighters intar scenen klockan 20.15 med Let it Die och fortsätter med Pretender, bägge från senaste plattan Echoes, Silence, Patience & Grace. Dave Grohl ser ut som rock-jesus i sitt långa hår och mustasch och visar glatt alla tänderna för folket.

Lite pauser för att prata och hylla publiken.

Triangel-solo. Ja, mini-instrumentet triangel.

Huey Lewis på munspel.

Vid presentationen av en av gästspelarna, Jessie på stråkar, skriker en dumfan i publiken Show your tits! och Dave Grohl reagerar. Starkt. "Who said that?! Say that again, motherfucker. Publiken börjar peka på en utländsk kille i folkmassan och han får en rejäl utskällning av Foo Fighters sångare. Killen som skrikit det här blir, från publiken, bortförd av inte mindre än tre vakter, ut ur konserthallen. Det här avslutas med Dave Grohl säger: "We've been lucky not to had assholes like you in our shows for 13 years". Arigatou, Grohl-san, säger jag bara. Den glada stämningen dog inte för det, nästan tvärtom. Fyra låtar senare och konserten är slut.

Kul att komma tillbaka till skolan och se att vi fått nya klasskompisar. Nu är vi väldigt många svenskar, en nigerian, en holländare, en grönländare, fyra kineser och två koreaner.

Ibland önskar jag att jag inte gett upp på att läsa kinesiska. När kineserna i klassen inte förstår ett ord som sägs, skriver läraren ner kanji för ordet och går det ett "aaahaa" bland kineserna. Samtliga hade förstått.

Fuskigt juh. Där sitter jag, än så länge begränsad till 210 kanjis.

Patricia Field, vida känd för att vara stil-gurun i Sex and the City, släppte Barbie by Patricia Field, till en början bara i USA. Jag fann inget intresse i det när jag läste memot, så rosa är jag inte till stilen, men saaakta har det gått upp för mig att det är många grejer (bla väskan!) från Barbie by... som är för kawaii för att leva utan. Smycken, kläder och solglasögon, till och med dockor och hemmaprylar, allt med touch av rosa, Barbie och Fields känsla för design. Det är tufft och det funkar, trots att man inte är så rosa till livsstilen.

Och det är nu jag sitter och verkligen ångrar att jag inte besökte Flag Store i Harajuku som öppnade den 20 mars...