Pillade på mobilen och innan jag hann fatta att jag snubblat så har jag ena knäet nere i marken och min aristokratiska Zlatan-snok farligt nära asfalten. Ansiktet klarade sig, men jag skrapade upp knäet lite. Gina Tricot vet hur man fixar leggings av stål. De höll, men inte huden.

Jag skrattade mig halvt fördärvad av pinsamhet och medan jag reste på mig kollade jag runt för att försäkra mig om att ingen hade sett snubbleriet. Inga vittnen, men det är säkert nån jävel som i skrivande stund bloggar om en tjej som var nära att hångla med trottoaren nånstans i Stockholm med full personbeskrivning och vart äventyret skedde. Dålig dag med högklackat. Suck.

Lillstrumpa är nog den vackraste ungen på denna planet. Jag såg henne för första gången när hon bara var en liten alien i Mollans mage. Nu, nära 8 månader senare, är hon den seriösaste ungen jag känner. När jag fick henne att skratta så kändes det som att jag bestigit Everest. Vilken triumf! 

Men mest skrattade hon när hon såg sin mamma gå i mina klackskor.

Jag kände mig sensationellt smashing när jag gick utanför dörren. Den känslan dog TVÄRT när jag snubblar ut från porten i mina 10cm klackar. Smidig som en säck potatis, men lyckas hålla mig från att landa på näsan.