Efter powernap:

• inköp av 4% noll-kalori bubbeldricka.
• utfordringsdags.
• bli raggad på av fransmän vid Starbucks.
  
• sätta sig vid floden och softa med alkohol, kaffe och roligt sällskap.

Nånstans vid floden bestämmer nån att vi går till Sam & Daves. Tydligen var det "piratkväll" så det dracks Captain Morgan spiced Rum halva kvällen blandat med Appletinis. Intog dansgolvet och "rörde om i grytan", "mjölkade kossan" och favoriten "Pingis". Gissa blodhalten i vårt alkoholsystem, typ.

...gick vi ner till floden för att pusta ut och äta resten av matsäcken. Satt paranoid under mitt parasoll och höll utkik efter örnar medan jag tog små tuggor av mackan.

Det var inte bara vi som doppade fötterna.

Rille, i Marbella-outfit, posar när jag ber honom.

Nånstans här bestämmer vi att vi ska gå ut och ta ett par öl vid floden senare ikväll för att lära känna de nya kursarna. Allt detta efter en powernap.

Skolan anordnade en skolutflykt till Hidari Daimonji, den 231 meter höga "rakade" kullen med kanji för "dai" på, som ligger väster om Kyoto. Det var 31 grader varmt och skinande sol. Inget promenadväder direkt, men det gick ändå.

Dålig bild på Hidari Daimonji.

Rille och Henke, glada som få i en proppfull och varm buss på väg till kullen.

Skugga hela vägen upp i 30 graders värme.

Danne, climber och poser deluxe.

Väl framme vid mitten av "dai"-tecknet åt vi matsäck, blev bjudna på vin av rektorn och det pratades om klättringen på Fujisan. Folk var helt slut, men vi fortsatte vidare till toppen av kullen.

Det var inte lika kul att gå ner som det var att gå upp. Det var förrän då jag märkte hur trött jag var kroppen. Det här kommer nog att kännas imorrn...

Enligt MAC News Network lämnades det nyligen in en patentansökan för en expansion av sensorn jag har.  Fler sensorer ska läggas in i kläder (säkert specialdesignat av Nike för ändamålet), men även också i sportutrustning som cyklar eller golfklubbor och gymutrustning. Förutom detta ska den mäta bland annat kroppstemperatur, hjärtrytmen, blodtrycket, vätskenivån i kroppen och genom GPS kan man dessutom hålla koll på vilka sträckor man sprungit. Allt detta till favoritmusiken från Iphone eller Ipod Touch som dessutom ska kunna röststyras.

Hur bra som helst ju!

När släpps det?

Till sommaren, självklart. 

Mina löparvänner: handledsvikter på 0.68 kg/st, sensor (i skon) och löpaskorna, allt från Nike. Armbandet från Belkin och den största motivationen Ipod Nano, Product RED.

När jag fattade att jag skulle behöva åka i över en timme för att klättra ensam i Osaka blev jag alldeles förtvivlad. Vad skulle jag göra nu? Med lite sponsring (läs: julklappar) från Rilles och mina föräldrar köpte jag de bästa träningsprylarna jag haft: Löparskor med tillhörande Nike+ sensor och en Ipod nano. Det är ett köp jag hittills inte har ångrat.

Kort sammandrag: Nike tillverkade skon som man petar ner en sensor i. Sensorn har kontakt med din Ipod med hjälp av en USB-liknande kontakt. I Ipodens meny väljer man Nike+, en knapptryckning senare är den igång. Sensorn kommunicerar med din Ipod och registrerar hur långt du springer, hur många kalorier du bränner, på hur kort tid osv. Allt detta till din favoritmusik. Resultatet kan du spara på nätet, på Nike+ hemsida och man kan se framsteg, lägga upp mål och tävla mot andra löpare en halv värld bort.

Jag är kär i det här kitet.

Det är min största motivation till att gå ut och springa.

Mögel? Alger?

Det här är inte nånting som stått för länge på skrivbordet. Det här är min favoritbeställning på Starbucks; matcha tea latte med soyamjölk och utan grädde för att slippa att magen blir sur på mig.

Till imorrn har vi inga läxor och det känns lite konstigt. Därför satte jag mig med nästa veckas uppsats och gjorde den idag. Kanske får jag lite fritid över i helgen för att skapa ett CV på japanska och börja söka jobb.

Jag har inga krav på jobb. Det bästa vore ändå om jag kunde få servitris- eller barjobb på en spansk/latinorestaurang där jag får användning för både mina spanska och japanska kunskaper. På en svensk restaurang kan jag också jobba, även om jag är galet trött på att snacka svenska. Katt bland hermeliner på libanesisk restaurang. Min stora näsa skulle smälta in fint.

Eller så kan jag vaxa håriga ryggar utan att säga ett ord.

Inga skrupler här inte.

Sento: tradionellt japanskt bad. Bilden kommer från Wikipedia.

390 yen (22,50 kr) kostar det att bada och det är killar för sig och tjejer för sig. Det kostar mer om man inte tar med sig shampoo, tvål och skrubbhandduk och därmed måste handla det där. Badområdet är uppdelat på två områden; där man tvättar sig och där man relaxar.

Man går efter renlighetsprincipen; alltså naken och inga badplagg, man skrubbar varenda millimeter av hud och hår innan man ens tänker på att hoppa i nån av bassängerna. Sitt på huk eller på en pall och skrubba loss. Slösa inte vatten genom att duscha under rinnande vatten, utan fyll din lilla plasthink och häll vattnet över dig. Där vi var fanns det 5 små bassänger; iskall, tokvarm med massage, tokvarm utan massage, el-bad och grönt mojs bad som påminde om Fanta melon till färgen. Bastu fanns också.

Frågade den mer erfarna badaren vad det gröna var för något och fick svaret "kusuri buro" vilket jag översätter det till medicinbad. Det gjorde susen för mina inåtväxta hår på benen och huden blev alldeles len. Sköljde av mig och klev med största försiktighet ner i denki buro, el-badet. Precis som man fick lära sig i fysik är ju inte en hårfön den ultimata kamraten man vill ha ner i badet, så hur går det här ihop? Två stora stålplattor ger ifrån sig små impulser av elströmmar ut i vattnet och man ställer sig i mitten av dessa plattor. Jag vet, det låter helt sinnesjukt, men det ska hjälpa musklerna att slappna av. Provade och hjärtrytmen blev högre, jag kände mig gladare som om jag hade tränat (endorfiner säkert) och benen och fötterna hade inte träningsvärk längre.

Ska definitivt unna mig det här oftare och då det är så billigt är det ju faktiskt möjligt. El-badet kommer bli som en drog för mig, speciellt om den botar träningsvärk och gör mig mysigt glad.

Bild lånad & klippt från CNN.com

Det är så att ni önskar ni var här, kära solsuktande vänner.

Kyoto ligger i en dal, omgiven av kullar. Det här innebär att vi lever i botten av en gryta som kommer bli väldigt varm. Enlig våra lärare är detta bara början på värmeböljan som hör till den vanliga sommaren i Kyoto.

Med värmen har jag också sett insekter som såg så exotiska ut att jag skrek av rädsla och vågade mig inte ut på balkongen för att hämta resten av kläderna som torkat i solen.

Förra veckan hittade vi tre riktigt feta insekter - påminde om större flugor, fast inte lika runda, som låg döda på balkongen. Jag fattade inte först hur de dött, sen såg en sitta fast på glasdörren. De hade alltså knockat sig själva mot glaset, i ett försök att komma in i lägenheten och dött på kuppen. Kamikaze-flugor typ.