Sjalva flyget till Lhasa var som alla andra flygturer, dvs jag somnar innan planet ens startat. Ca 30 minuter innan vi skulle landa vaknar jag och tittar ut och ser toppen av helt otroliga berg. Har inte en susning om vilka berg det ar, vet inte om det var Everest, men synen var oerhord. Forsokte plata som mycket som jag kunde, men det ar som vanligt, det ar battre om man ser det sjalv.

Vi landar, tar bussen till centrum och jag sitter som en fagelholk i hela 60 minuter och bara tittar pa naturen. Vilka berg! De tar aldrig slut verkar det som. Det ar jattekallt i Lhasa och det verkar som att jag kommer fa anvandning for jackan jag kopte i Beijing. Fick precis reda pa att det ar ovanligt kallt i Lhasa for arstiden. Tydligen har det dragit en kallfront over Tibet och kylan kommer halla i sig i nagra dagar. Just my luck.

Efter 1 och en halvtimme i Lhasa borjar jag kanna mig orkeslos och jag kan inte prata en hel mening utan att andas minst tio ganger emellan. Det ar hemskt! Det kanns som att andningen inte langre gar pa automatik. En annan grej ar huvudvarken som smyger sig pa. Det ar som att ett band dras at mer och mer vid tinningarna. Har dessutom oronsus ingen som helst aptit. Symptomen ar typiska for det som heter Acute Mountain Sickness (AMS) eller hojdsjukan pa svenska och har det inte gatt over pa tre fyra dagar maste jag aka harifran till en stad som ligger langre ned. Lhasa ligger pa 3800 meter over havet. Jag ar ju inte van vid sant.

Stannar en vecka i Lhasa och sen drar jag vidare till Chongqing. Fick igar reda pa att det inte gar nagra flyg alls fran Lhasa till Shanghai och nu maste jag aka till Chongqing bara for det.