Åker till Peking imorrn och det blir tidig uppgång. Klockan här är redan 00.45, vilket betyder att jag kommer få sova knappt åtta timmar. Det vill säga om jag går och lägger mig NU.

Det kommer ju inte att hända. Jag har inte ens packat än.

Positivt: CSN betalas ut om två dagar.

Negativt: Vädret i Peking är kallt. 

45 minuter från Kyoto ligger Nara som var Japans första permanenta huvudstad mellan 710-785. Staden har, förutom världens största träbyggnad 1200 rådjur som springer fria. Förr i tiden trodde man att de var budbärare från gud. Direktlinje till gud eller ej, de var jättefina och de åt ur handen på en! Carina blev biten i häcken och jag på magen. Det var inte hårt och vi kommer nog inte få rabies...

Kakor till rådjuren.

Gapa.

De är överallt!

Med souvenirer på huvudet.

Todai-ji, världens största träbyggnad.

Inne i Todai-ji; 16 meter höga och 437 ton tunga Daibutsu.

Det här hålet i pelaren är lika stor som den ena av den stora buddans näsborre. Den som kan klämma sig igenom denna garanteras att bli upplyst. Jag var ju tvungen att försöka.

Trång näsborre.

Teknik och sprattel är a & o.

Jag gjorde det!

Yatta!

Richard hade en högst tvivlande japansk publik när han försökte sig på näsborren.

Det gick ett sus i publiken och det var nog ingen som trodde att han skulle klara det, inte ens jag själv som mest var panikad och försökte fota, men med teknik och lite draghjälp kom han igenom. Japanerna blev överförtjusta! Rilles pop-out från näsborren blev väl mottagen med applåder och beröm. Självklart utropade även han "yatta!" när han kom upp på benen. Vi skrattade dubbelvikta tillsammans med japanerna och det känns fortfarande i magen. Rille är öm i skuldran, men vad gör man inte för att garanteras upplysning...?