Igår kväll skulle vi ta bussen från Hiroshima tillbaka till Kyoto. Inser, när vi virrar omkring på Hiroshima station, att jag tagit fel på tiden och vi har tio minuter på oss att springa från södra till norra delen av stationen. Det låter närmare än vad det var. Hoppade in i en taxi som körde oss till norra, sprang som galningar och efter att Carina & jag satt oss på bussen rullade bussen iväg, en minut försenad.

Syrran blev åksjuk, jag kände av öronen och halsen av ansträngningen att springa 150 meter med packning på ryggen och samma kondis som en strandad val på Ibizas stränder. Sov gott på bussen i alla fall.

Tvättade, pysslade om Rille som verkar må bättre och jag sov ännu mer. Känner hur det kommer tillbaka. Halsont och öronsus. Skit också.