Restaurangen Rille valde var en brasiliansk Churrasqueria, fritt översatt till köttbuffé. Maten var gudomlig! Senaste gången jag åt riktig latinomat var när jag var i Chile för två år sedan. Dessertbordet hade en av mina favoriter: gelé med kondenserad mjölk. Det är sånt där som för mig tillbaka till barndomen när mormor lagade den efterrätten till mig.

Robin & Chris i karaoke-action

Mätta och högljutt belåtna gick vi vidare till karaokestället för fyra timmars sjungande och inkluderad dricka. Mycket trevligt. Kvällens största överraskning var Rille och Chris version på "My heart will go on" som lät bra mycket bättre än vad nån förväntat sig.

20 minuter kvar till de VIP-inbjudna kommer till vår port för att sedan gå vidare till restaurangen. Skönt med få människor och ingen stor fest, allt i Rilles tycke.

Sen jävlar i min låda blir det 4-timmars karaoke med fri bar.

Efter en gigantisk födelsedagsfrukost på Starbucks (jag vet, skittjatigt med Starbucks, men deras kaffe är suverän) gick vi genom Kiyamachi till skolan.

Habegäret är stort efter Hello Kitty-jeansen från Evisu. Jag har fortfarande inte frågat vad de kostar eller om de ens finns i min storlek så här efter ett halvår...

Rille är min pojkvän, min förebild, min bästa vän och kanske det bästa bollplanket jag någonsin haft.

Han fyller 29 år idag och med detta vill jag säga GRATTIS, din gamla get!

Jag är ikapp dig om en månad och 6 dagar.

Inatt skulle vi sova med balkongen öppen precis som vi alltid gör.

Precis som alltid hör vi grannens tv igenom hans balkong och in till vår lägenhet. Det börjar lukta bränt och vi ser från sängen att det flammar upp eldslågor som nästan nuddar taket på grannens balkong.

Jag slänger på mig kläder, går ut på balkongen och sticker in huvudet till hans balkong. Ser att grannen håller på att fixa med grillkol i en kruka med tändvätska och allt och mycket riktigt det brinner på rätt duktigt i krukan. Jag låter grannen hur jävla rädda vi blev och ber honom sluta sitt...ja...eldande.

Under tiden som jag hojtar med grannen har Rille - som bara hunnit se eldslågorna som smekte taket - kutat ut i kallingarna, ringt på grannens dörr, sprungit och hämtat brandsläckaren för att sedan springa tillbaka och ringa på igen. Vår granne blev minst sagt förvånad när han öppnade dörren, men sa att läget var under kontroll.

Med adrenalinet flödandes genom systemet gick vi och la oss. Först var vi förbannade över det där puckot till granne, men sen la sig adrenalinet och gick över till trötthet. Insåg det komiska i det hela och fnittrade oss till sömns.

Rille, min hjälte, utan cape eller trikåer, är snabbare än Speedy Gonzales och hårdare än fire marshall Bill när det väl gäller.

Efter middagen bestämmer vi oss för att gå till Häägen Dazs för efterrätt.

Till vår stora förtret är det STÄNGT för renovering till nån gång i juli.

Vad är det för fel på den här stan?!

Först stängde Baskin & Robbins och då gick vi till konkurrenten Häägen Dazs för att vi inte hade nåt val. Nu när man vant sig vid konsistensen och de få smakerna så stänger de jävlarna också. Köpte glass på konbini som tröst, men det kändes inte lyxigt alls. Ingen glassbar, inga smakprover, inga stolar, ingenting.

Sen hittade vi 18 cm kött och då kändes det som att världen blev lite bättre igen. 

Det är såna här grejer jag aldrig skulle komma på att göra för mina vänner.

Viktoria står på korsningen Shijo-Kawaramachi och håller upp en skylt som det står "GRATTIS" på. Hennes kompis Maja fyller år idag. Det här är bättre än ett vanligt födelsedagskort, enligt mig.

Precis som jag misstänkte.

I och för sig ser den lilla kabraten ut att vara bra mycket större än vad den egentligen var.

Det mest intressanta var att den stod mycket stilla när jag - skräckslagen må tilläggas - tog första fotot. Sen gick den lugnt vidare. Stannade när Rille tog nästa bild. En linslus kanske? Efter det tackade jag för fotosessionen och trampade ihjäl den med mina Gucci-skor.

Det sista var ett skämt.

Jag äger inga Gucci-skor.