Värre än ekvationer ibland 

Tisdagar gör att man blir helt matt. Allt hamnar på plats när läraren Kondo förklarar under de två första lektionerna och de två nästa lektionerna ägnas åt att förstå samtal och öva inför rollspel.

Rasterna går till återhämtning.

Jag minns ett samtal jag hade med Mollan nån gång. Vi tittade på en tjej vars Louis Vuitton-väska i multi--color-pattern satt bredvid henne. Den var så förbannat ful och jag kommenterade "att den dagen jag ramlar och slår mig riktigt hårt så kanske jag kommer vakna upp och gilla Louis Vuitton".

Kanske har jag slagit mig i sömnen då. Jag trodde det var ren inbillning från min sida att jag såg den fula LV-loggan överallt, men enligt en DN-artikel från oktober 2007 är det "40 procent av alla japaner äger en Louis Vuitton-produkt". 127 miljoner bor i Japan. Räkna själv.

Kan det vara så att att jag blivit utsatt för Louis Vuitton så pass mycket att jag själv börjat tycka att det är...snyggt? Egentligen har jag inte så mycket emot det, men jag har redan nu tillräckligt med fetish-väskor på min lista över svindyra väskor som jag nån gång kommer äga.

Tankarna snurrar i huvudet. Tänk om samma sak händer...med Crocs?

Eller med cowboy-stövlar?

Då är jag som checkar in på Betty Ford.

Väskan som vände upp-och-ner på min värld: Mahina från Louis Vuitton.

Det är bara för att jag inte har ett Ica kort och är student som jag får så dåliga poäng.

Tack Vuxenpoängstyrelsen och Facebook för ett gott skratt.

Viktorias kropp har nyligen blivit utsatt för värsta myggattacken. Vi räknade upp till inte mindre än sju, om inte fler vid det här laget, myggbett på hennes ena arm och sen några till på andra armen.

Hello Kitty-anti-klåda-roll-on verkar inte hjälpa så mycket då jag bevittnat Viktorias klia-kliiia-attacker till och från. Hade de myggbetten suttit på min myggbettsallergiska kropp hade biceps och triceps sett väldigt svullna och pigga ut. Dessutom brukar mina myggbett bli lila och just nu har jag inget i min garderob som matchar med den färgen.

Blev upphämtad igår av Hiroyas familj och sedan bar det av till Amanohashidate, en vacker plats två timmar med bil från Kyoto. När vi kommer fram blir det sento och sen åker vi till familjens lägenhet för att sova.

Imorse klockan 6.30 vaknade jag och det första jag gjorde var att gå ut på balkongen.

Stod och gapade åt utsikten i flera minuter. Kanske beror det på mitt ursprung, men jag blir så tagen av hav.

Vi badar onsen, varma källor, och sedan äter vi frukost med denna utsikt.

Hiroya, min elev lär sig räkna på engelska.

Nere på stranden innan poolbesök.

Helgen har gått jättesnabbt och jag var så trött efter poolbesöket att jag däckade i bilen på vägen hem. Bonus är att chefen sa att jag kunde få låna lägenheten om jag ville ta med kompisar dit. Jag har kanske världens bästa chef.

Det kan hända när som helst, när man minst anar det. Orakade eller rakade, svettiga eller torra armhålor, inte en armhåla går säker. Kreditkortet är hemskt och ni som ej fått uppleva detta kan skatta era armhålor lyckliga. Tydligen har det här funnits en längre tid, men det är i Japan jag först fått uppleva det på grund av våra klasskompisar.

Kreditkorta någon är enkelt. Att undvika det är svårare. Här kommer en mini-instruktion.

Händerna spända med raka fingrar, ett tecken på att Chris är redo.

Han smyger sin kreditkort-beredda hand in i Rilles perfekt öppna och sårbara armhåla när han står och dricker läsk.

OBS! Bilden är arrangerad.

Chris placerar sin hand perfekt i Rilles armhåla för att sedan...

...dra handen snabbt igenom armhålan.

En lyckad kreditkort framkallar skratt hos givaren, men för offret kan det  vara smärtsamt och skapa irritation.

Rille lackar ur och bråkar ner Chris i soffan.

OBS! Bilden är inte arrangerad.

Jag såg denna och gillade utsnittet. Trots att jag inte röker, fick jag ändå en aha-känsla. Jag tror inte att jag nånsin tänkt på att cigaretten är i samma höjd som barns ansikten.

Hoppas alla andra rökare reagerade som jag. 

Pratade precis med Hiroyas familj som ville lägga undervisningen någon annanstans än hemma i helgen. Det visade sig att de har ett sommarhus dit jag blev erbjuden att följa med, från lördag till söndag, för att agera lekperson.

Eller ja, lekledare typ. Lektant?

Barnvakt. Där har vi det.

Kul ska det bli i alla fall.