Då jag inte är den sällskapsjuka typen har dagar då jag bara vill umgås med min Ipod och en tidning. När jag bodde i Stockholm och dök upp på en restaurang själv för att äta blev jag tittad på som om jag vore en lång utlänning i Japan; med förundran och ibland med lite medkänsla. Jag minns det tillfället jag ringde till Gondolen i Slussen för att boka bord för en person - då det alltid var fullbokat på drop in - och fick ett "va? Alldeles själv?" till svar. Jag ville inte behöva förklara för en total främling, via telefon dessutom, att jag inte känner för att ha sällskap. 

Idag var en sån dag  och jag begav mig till Mushashi sushi för att äta middag ensam. När de ställer frågan hur många svarar jag "hitori", en person, och får varken blickar av medkänsla eller annat konstigt av servitrisen. Här är det inte konstigt att äta ensam eller ens gå på bio ensam och kanske också mer accepterat.

Varför är det konstigt i Stockholm att vilja vara själv? Det handlar inte bara om att äta ute eller fika ensam. När jag var singel var det jätteviktigt för alla andra än mig att jag skulle ha nån. Jag ville vara ensam, jag valde det ju. Vad får mig att tro att jag kan leva med andra om jag inte kan leva med bara mig själv?

Det är därför Rille är så bra. Vi är såna som gillar att vara själva, fast med varandra, konstigt nog.

Det är underbart att befinna sig på en japansk bokhandel. Här kan man stå och glutta igenom tidningar såväl som böcker utan att personalen surnar och ber en att "köpa och sen läsa" och inte tvärtom. 

Books 1 på Kawaramachi - Shijo

Junkudo i Bal-huset, Kawaramachi

Okonomiyaki enligt Wikipedia

"Omelettsmeten är baserad på mjöl, riven potatis, vatten eller dashi (japansk buljong), ägg och strimlad vitkål. Vanligtvis innehåller den också andra ingredienser som purjolök, kött, bläckfisk, räkor, grönsaker, kimchi, mochi och/eller ost. Okonomiyakin äts sedan oftast med en eller flera av följande garneringar: okonomiyakisås, nori, tunna spån av torkad fisk, majonnäs och ingefära".

På okonomiyaki-stället Mr Youngmen serverar de inte bara Japans motsvarighet till omelett utan även en grymt god yakisoba - stekta nudlar som kan innehålla kött och grönsaker beroende på vad man är sugen på.

Personalen är vänliga och engelska menyer finns. Gott, prisvärt och centralt beläget på Teramachi-Shijo.

Okonomiyaki setto bestående av okonomiyaki, onigiri (risbollarna) och misosoppa. Mycket mat som mättar länge till ett pris som passar studentbudgeten: 780 yen - 44 kr.

Att regnperioden skulle börja på midsommar var ju inte alls otippat.

Mys med regn och 27-30 grader varmt...Inte.

Fortsätter med att visa upp mumsig och vackert förpackad frukt på bloggen.

Denna gång fick det bli körsbär. För kanonpriset 5000 yen - 280 SEK - kan denna låda bli din.

I disken tvärs över finns det blå Castello som i Sverige kostar runt 25 kr. Här är den exotisk som tusan och prislappen visade 1200 yen dvs 67 kr.

Det är inte bara utländska varor som är dyra. De berömda melonerna från Hokkaido kan kosta uppemot 10 000 yen (560 SEK) per melon har vi hört. Fatta besvikelsen om den inte skulle vara god.

Att Chris gillar tischas från Threadless är ingen hemlis. Nu finns det dock en tischa på Threadless sajt där Chris stått för idé och design och Rille för efterbearbetningen. Om du är medlem och gillar designen, rösta på den här!

Vindruvor är galet dyrt här. Det finns gott om vindruvor till billigare pris, men det är de gröna druvorna jag vill ha. Just dessa måste vara bra mumsiga, kolla priset.

7000 yen motsvarar 390 svenska kronor i dagens kurs.

För det priset förväntar jag mig att de ska vara de bästa druvorna jag nånsin ätit. Och fan om de inte är kärnfria.

Både igår och idag har Rille varit förkyld och borta från skolan. Efter skolan gick Viktoria och jag och köpte en liten pick-me-up till Rille så att han kryar på sig snabbare.

Vad kan jag säga? Mister Donut kan det där med att pigga upp. Kan det bero på sockret och de fina färgerna?