Det känns som en nitlott varje gång som jag köper en inträdesbiljett till sevärdhet och så är hela skiten inplastad och under restaurering. Nu pratar jag om förbjudna staden som är sevärdhet nummer tre under denna resa som varit inplastad och inte alls fotogeniskt. Denna ånej-va-synd-känslan gäller - nu när jag tänker efter - hela Peking som täcks av ett stort byggmoln då det byggs en hel del inför olympiska spelen.

Himmelska fridens torg är sensationell i mina ögon. Den är ju galet stor till ytan. Kinesiska turister med röda kepsar vimsar omkring och tar kort på turisterna samtidigt som de petar sig i näsan och spottar rediga snorlobbor på Tian an men. Charmigt.

När jag var i Beijing 2005, var Temple of Heaven under restauration. Hade jag vetat det innan jag bokat biljetten hade jag väntat med att åka, så viktig var templet för mig. Idag fick jag se den utan plast och fräsch efter dagens regnskur. Äntligen!

Granne med Temple of Heaven finns Hongqiao Pearl Market och jag passade på att besöka Tommy & Susan på deras lilla shop. Jag ville ha det klassiska three-string pärlhalsbandet och det slutade med att jag gick därifrån med five-string pärlarmband, ett two-string halsband och det nämda three-string. Pärlorna var helt galet tunga och blanka, i jämförelse med dem som såldes på Hongqiao.

Besöket på Hongqiao var Carinas & Rilles första möte med kinesiska marknader. Folk drog i dem, skrek efter dem och "last price" haglade efter dem. De hade i alla fall roligt.

Uppvärmda och prutklara, åkte Carina och jag vidare till Sidenmarknaden. Gick därifrån med två par skor, två väskor och en sjal. Ganska lyckat för mig som inte skulle shoppa.

06.30 var det samling i receptionen för avgång till kinesiska muren. Två timmars bilfärd senare var vi framme vid den restaurerade delen av muren vid Mutanyu. På vägen dit var det regn och mulet, men det lättade upp senare.

Nånstans på bilden står Carina på trappan och håller i en påse Kinapuffar.

Biljetterna för Shaolin kung fu är eftertraktade, så vi fick nöja oss med en spektakulär akrobatikshow.

• Ombord på Hainan Air fick vi den sämsta servicen jag nånsin fått. Saker och ting slängdes omkring, vi ställde frågor och flygvärdinnan ryckte på axlarna och himlade med ögonen. Skönt att landa och inte ens ett "hejdå" fick vi heller. Positivt: det var billigt!

• Checkar in på Leos Hostel i Peking. Underbart att stället bara förändrats till det bättre sen jag var här 2005. På vägen hit såg vi inte mindre än två bilolyckor där den ena hade tre bilar inblandade.

• Äter en festmåltid med bland annat pekinganka, dumplingsoppa och grönsaksgryta. Inkluderat med dricka gick det på 155 yuan (ca 145 kr) för tre personer. God och billig mat!

• Carina & Richard fick prova på att gå i affärer och få en prisuppfattning. Säljaren skrek efter Carina och ville ge bättre pris än det som stod på prislappen. Säljaren var redan nere på hälften och sjönk ännu mer, men Carina beslöt sig för att vänta.

Imorrn: Tidig utflykt till kinesiska muren och kanske Shaolin på kvällen, om vi får tag på biljetter. Bilder kommer sen.

Åker till Peking imorrn och det blir tidig uppgång. Klockan här är redan 00.45, vilket betyder att jag kommer få sova knappt åtta timmar. Det vill säga om jag går och lägger mig NU.

Det kommer ju inte att hända. Jag har inte ens packat än.

Positivt: CSN betalas ut om två dagar.

Negativt: Vädret i Peking är kallt. 

45 minuter från Kyoto ligger Nara som var Japans första permanenta huvudstad mellan 710-785. Staden har, förutom världens största träbyggnad 1200 rådjur som springer fria. Förr i tiden trodde man att de var budbärare från gud. Direktlinje till gud eller ej, de var jättefina och de åt ur handen på en! Carina blev biten i häcken och jag på magen. Det var inte hårt och vi kommer nog inte få rabies...

Kakor till rådjuren.

Gapa.

De är överallt!

Med souvenirer på huvudet.

Todai-ji, världens största träbyggnad.

Inne i Todai-ji; 16 meter höga och 437 ton tunga Daibutsu.

Det här hålet i pelaren är lika stor som den ena av den stora buddans näsborre. Den som kan klämma sig igenom denna garanteras att bli upplyst. Jag var ju tvungen att försöka.

Trång näsborre.

Teknik och sprattel är a & o.

Jag gjorde det!

Yatta!

Richard hade en högst tvivlande japansk publik när han försökte sig på näsborren.

Det gick ett sus i publiken och det var nog ingen som trodde att han skulle klara det, inte ens jag själv som mest var panikad och försökte fota, men med teknik och lite draghjälp kom han igenom. Japanerna blev överförtjusta! Rilles pop-out från näsborren blev väl mottagen med applåder och beröm. Självklart utropade även han "yatta!" när han kom upp på benen. Vi skrattade dubbelvikta tillsammans med japanerna och det känns fortfarande i magen. Rille är öm i skuldran, men vad gör man inte för att garanteras upplysning...?

Ingången.

Fushimi Inari Taisha är, utan tvekan, det jobbigaste vi gjort hittills. I guiden står det att det är 4 km till toppen, men jag tror de mätt fel. Till och från kändes det som en berg-och dalbana till fots och bra mycket längre än 4 km. Jag kan inte göra annat än att bli stum av beundran över hur många torii:n (roda portarna) var!

Efteråt åkte vi vidare till Heian Jingu som börjar vakna till liv.

Carina på väg upp.

Skriv din bön på räven av trä och hoppas på det bästa.

En katt bland rävar och portar.

Heian Jingu i full blom.

Kinkakuji, Guldtemplet, är lika vackert som när jag var där senast. Guldig och stor och omringad av människor som duckar och väjer i Matrix-style för varandras kameralinser. Jag gillar det här templet, men jag skulle förmodligen blivit helt kär om jag fick vara här ensam. Bara templet och jag.

Tog bussen från Kinkakuji till Ginkakuji, Silvertemplet även kallad, och höll på att skratta ihjäl mig. Den var helt inplastad och under renovering. Typiskt! När jag var i Kina var det samma sak vid Sommarpalatset. Aja, det är bara att komma tillbaka.

Ginsyadan representerar vågorna och Kougetudai (konen längre bort) representerar det heliga berget Fuji. Det inplastade i bakgrunden är huvudattraktionen Ginkakuji.

Nallar som fiskar en bit utanför Ginkakuji.

Det var 20 grader varmt och så pass soligt idag så att både Carina & jag blivit brända i ansiktet. Det är nånting jag verkligen aktar mig för då pigmentförändringar inte smickrar mitt utseende. Prio ett inför morgondagens äventyr är att köpa ett parasoll innan. Under det är det jag och min solskyddsfaktor 50 som trivs.

Carina i kamera-action.