Skylt inne på en butik vid Kawaramachi dori.

Hur reagerar man på en sån här skylt? 

Jag har blivit väldigt förtjust i grönt te. Har testat Häägen Dazs grön te-glass och den var över förväntningarna. Nu har Donken släppt en McFlurry med grön te-smak OCH malda Oreo's i. Mums.

Finns på en japansk McDonalds nära dig för 330 yen.

För drygt tre timmar sedan drabbades Tokyo en jordbävning som mätte 6.8 på Richterskalan. Det har varit små skalvar under hela veckan, känns det som. Efterskalven var på 5.3 och inga tsunami varningar har utfärdats. Inga människor skadade allvarligt, enligt Yahoo News.

Med tanke på att Tokyo inte haft någon större jordbävning sedan Great Kanto 1923 (mätte mellan 7.9 och 8.4) känns det smått oroväckande. Bara för att vi bor i Kyoto behöver det inte betyda att det faktiskt är säkrare. Det är ju fortfarande Japan.

...gick vi ner till floden för att pusta ut och äta resten av matsäcken. Satt paranoid under mitt parasoll och höll utkik efter örnar medan jag tog små tuggor av mackan.

Det var inte bara vi som doppade fötterna.

Rille, i Marbella-outfit, posar när jag ber honom.

Nånstans här bestämmer vi att vi ska gå ut och ta ett par öl vid floden senare ikväll för att lära känna de nya kursarna. Allt detta efter en powernap.

Skolan anordnade en skolutflykt till Hidari Daimonji, den 231 meter höga "rakade" kullen med kanji för "dai" på, som ligger väster om Kyoto. Det var 31 grader varmt och skinande sol. Inget promenadväder direkt, men det gick ändå.

Dålig bild på Hidari Daimonji.

Rille och Henke, glada som få i en proppfull och varm buss på väg till kullen.

Skugga hela vägen upp i 30 graders värme.

Danne, climber och poser deluxe.

Väl framme vid mitten av "dai"-tecknet åt vi matsäck, blev bjudna på vin av rektorn och det pratades om klättringen på Fujisan. Folk var helt slut, men vi fortsatte vidare till toppen av kullen.

Det var inte lika kul att gå ner som det var att gå upp. Det var förrän då jag märkte hur trött jag var kroppen. Det här kommer nog att kännas imorrn...

Sento: tradionellt japanskt bad. Bilden kommer från Wikipedia.

390 yen (22,50 kr) kostar det att bada och det är killar för sig och tjejer för sig. Det kostar mer om man inte tar med sig shampoo, tvål och skrubbhandduk och därmed måste handla det där. Badområdet är uppdelat på två områden; där man tvättar sig och där man relaxar.

Man går efter renlighetsprincipen; alltså naken och inga badplagg, man skrubbar varenda millimeter av hud och hår innan man ens tänker på att hoppa i nån av bassängerna. Sitt på huk eller på en pall och skrubba loss. Slösa inte vatten genom att duscha under rinnande vatten, utan fyll din lilla plasthink och häll vattnet över dig. Där vi var fanns det 5 små bassänger; iskall, tokvarm med massage, tokvarm utan massage, el-bad och grönt mojs bad som påminde om Fanta melon till färgen. Bastu fanns också.

Frågade den mer erfarna badaren vad det gröna var för något och fick svaret "kusuri buro" vilket jag översätter det till medicinbad. Det gjorde susen för mina inåtväxta hår på benen och huden blev alldeles len. Sköljde av mig och klev med största försiktighet ner i denki buro, el-badet. Precis som man fick lära sig i fysik är ju inte en hårfön den ultimata kamraten man vill ha ner i badet, så hur går det här ihop? Två stora stålplattor ger ifrån sig små impulser av elströmmar ut i vattnet och man ställer sig i mitten av dessa plattor. Jag vet, det låter helt sinnesjukt, men det ska hjälpa musklerna att slappna av. Provade och hjärtrytmen blev högre, jag kände mig gladare som om jag hade tränat (endorfiner säkert) och benen och fötterna hade inte träningsvärk längre.

Ska definitivt unna mig det här oftare och då det är så billigt är det ju faktiskt möjligt. El-badet kommer bli som en drog för mig, speciellt om den botar träningsvärk och gör mig mysigt glad.

Bild lånad & klippt från CNN.com

Det är så att ni önskar ni var här, kära solsuktande vänner.

Kyoto ligger i en dal, omgiven av kullar. Det här innebär att vi lever i botten av en gryta som kommer bli väldigt varm. Enlig våra lärare är detta bara början på värmeböljan som hör till den vanliga sommaren i Kyoto.

Med värmen har jag också sett insekter som såg så exotiska ut att jag skrek av rädsla och vågade mig inte ut på balkongen för att hämta resten av kläderna som torkat i solen.

Förra veckan hittade vi tre riktigt feta insekter - påminde om större flugor, fast inte lika runda, som låg döda på balkongen. Jag fattade inte först hur de dött, sen såg en sitta fast på glasdörren. De hade alltså knockat sig själva mot glaset, i ett försök att komma in i lägenheten och dött på kuppen. Kamikaze-flugor typ.

Den 14:e april öppnade Ikea sitt tredje varuhus i Japan. Förutom i Tokyo har de öppnat på Port Island vid Kobe och ytterligare en ska öppna i Osaka till sommaren som också ska vara det största Ikea varuhuset i världen.

Från Kyoto eki till stationen Sannomiya och därifrån vidare med den blåa Ikeabussen. Gratisbussen, tyckte vår sensei som varit där öppningshelgen, var fantastisk för att den var så smidig och dessutom kostade den inget. Vi berättade för henne att så är det i Sverige också och förmodligen i alla länder som Ikea har ett varuhus. Hon var minst sagt förvånad.

På bussens tv visades instruktionsvideos till hur man bygger sina egna möbler med hjälp av den lilla nyckeln, en skruvmejsel och eventuellt en hammare. Inne på Ikea fanns det seminarium man kunde gå på för att lära sig att bygga möbler medan barnen satt och kollade på film.

Vi köade i en timme för att komma in. Så här mycket folk hade det tydligen varit förra helgen också.

För allmän kännedom var maten jättebillig, smakade precis som i Sverige och den berömda femkronors-korven kostade 100 yen, dvs en ökning på 2 kr, men då var också brödet lika lång som korven. Chokladmoussen dödade min mjölkkänsliga mage och precis som hemma får jag väl skylla mig själv. En påse Ahlgrens bilar kostar 195 yen, 11 kr, som också fick följa med hem. Sill, snaps och allt för midsommarfirande fanns att handla, men jag var inte intresserad. Får jag inte Mollans dillkokta potatisar till sillen då kan jag lika gärna skita i midsommar.

Rille nöjde sig inte med 15 köttbullarstallriken. På det beställde han en räkmacka, creme brulé, princesstårta och en daim-tårtbit. Kort därefter åt han också den obligatoriska varmkorven från Ikea. Själv åt jag inte ens köttbullar. Det var kliché nog att ett gäng svenskar hittar till Ikea för att köpa godis.