...men pallrade mig till Osaka ändå för att hämta ut mitt pass hos kinesiska konsulatet. Det kinesiska visumstämplet ser så fint ut i mitt pass och nu längtar jag som tusan! Kina besök nr II! 

90 minuter resväg tur och retur. Ju fler minuter som gick, desto hårdare nästäppa och huvudvärk fick jag. Försökte få bort den genom att beställa starkare kryddning plus vitlök på Coco ichis curryställe. Funkade inte. Nästäppan är kvar och jag rapar vitlök OCH curry. Mys.  

Kom igen! Det är ju Swarovskikristaller! Och en hjärtformad mus...Hur kan man motstå?

Men det kan jag.
Mitt hjärta tillhör 1,36 kg tunga Mac book Air.

Mirakel kan nog ske, men inte för mig.

Organiskt voodoo-kaffe som kickar ur förkylningar ur kroppen existerar inte.

Jag hatar verkligen att vara sjuk. 

Ligger nerbäddad med ont i öronen samt hög snorproduktion och tänker igenom kanjis som vi skulle haft förhör på idag. Missar verkligen jättemycket i skolan även om man är borta en timme.

Imorgon måste jag vara frisk.

Åker till Osaka på morgonen för att hämta ut våra visum till Kina. 

Efter en riktig lyckad festkväll inväntar en förkylning. Det känns lite som ett uttjatat koncept vid det här laget, men min kropp verkar digga tanken av att snora och tänka igenom gårdagens lyckade middag.

Sittandes på kafé Excelsior tillsammans med Victoria och Rille försökte jag göra läxor. Hoppades på nån nivå att organiskt kaffe skulle kicka ut förkylningen ur mitt system. Blev lite piggare så jag gick till bokhandelen Books 1 på Kawaramachi för att söka efter en bra Beijing-guide då jag åker dit nästa månad. Hittade ingen Beijing-guide som var värt priset, men däremot hittade jag andra roliga titlar i samma hylla. Vad sägs om "Japanese women don't get old or fat" och "Japanese way in making out". Hur snygga skulle inte dessa böcker vara i min bokhylla?

Ikväll var vi ute med Designgänget på en mysig japansk restaurang. Maten var en sensationell fest för smaklökarna och stämningen var mycket avslappnad. Jag oroade mig väldigt mycket för hur det skulle gå med vår kommunikation i och med att de talar ingen engelska och min japanska är otroligt begränsad.

Tro det eller ej, det gick över förväntningarna.

Vi pratar ålder, cigaretter, god mat och svensk godis versus japansk godis. Det blev många skratt och många förvånade "eeeeh!" när vi berättade hur dyrt Sverige är jämfört med Japan och hur gamla vi var.

Misstänker att jag underskattade min japanska väldigt mycket. Vi har gått i skolan i fyra månader och lärt oss ofantligt att kommunicera, visst det går ju inte snabbt, men det går. Middagen var det ultimata beviset på att vi faktiskt kan prata och förstå mer än vad vi nånsin anat.

Språkbarriären håller på att tunnas ut, lite i taget.

Jag saknar inte Sverige. Jag saknar inte mitt hem.

Men när jag svarar i telefon och hör ett "hej, det är Ina" svimmar jag nästan av glädje och saknad. Underbaraste Ina! Vi babblar på i en halvtimme och jag inser hur mycket jag saknar vårt festande och våra knäppa diskussioner. Hon lovar pom-poms på Arlanda när jag kommer hem och jag lovar att kolla läget på Dior-butiken i Tokyo.

Jag saknar mina vänner och mina systrar.

På varuhuset Takashimaya's 7:e våning var decibelnivån hög. Tjejerna springer omkring som yra höns från chokladstånd till chokladstånd för att söka rätt choklad som ska ges bort på alla hjärtans dag.

Våra lärare har berättat att det är tjejerna som ger bort choklad, för att en månad senare, eventuellt få nånting tillbaka. Det behöver inte ens vara choklad. Om han är intreserad så ger han något tillbaka, om inte så...tja...bättre lycka nästa år.

Exklusiva chocolatiers som Pierre Marcolini, Godiva och 5th avenue Chocolatiere trängdes med andra chokladstånd och många hade inte mycket att erbjuda när jag besökte varuhuset igårkväll. Slutsålt. Det fanns alla sortens former och kvalitet på choklad, allt från jättegulliga djur till handmålade bitar till praliner av grön te och choklad.

Tar seden dit man kommer. Godiva var slutsålt och istället uppvaktade jag Rille med choklad från japanska Madame Setsuko Chocolatier och den uppskattades mycket. Mitt narcissistiska jag köpte mig champagnetryffel från 5th Avenue Chocolatiere. Because I'm worth it.

 ...så snöar det stora flingor och mycket. Seriöst! Den här snön kom över EN natt. Det har snöat i Kyoto, men inget har stannat kvar förrän just idag. Passade på att besöka Kiyomizudera och det kändes mycket magiskt.

Pyttesmå snögubbar fanns lite här och var att hitta i närheten av templet. Snyggaste snögubben fick vara med på bloggen. Håll till godo.