Efter en gigantisk födelsedagsfrukost på Starbucks (jag vet, skittjatigt med Starbucks, men deras kaffe är suverän) gick vi genom Kiyamachi till skolan.

Habegäret är stort efter Hello Kitty-jeansen från Evisu. Jag har fortfarande inte frågat vad de kostar eller om de ens finns i min storlek så här efter ett halvår...

Efter middagen bestämmer vi oss för att gå till Häägen Dazs för efterrätt.

Till vår stora förtret är det STÄNGT för renovering till nån gång i juli.

Vad är det för fel på den här stan?!

Först stängde Baskin & Robbins och då gick vi till konkurrenten Häägen Dazs för att vi inte hade nåt val. Nu när man vant sig vid konsistensen och de få smakerna så stänger de jävlarna också. Köpte glass på konbini som tröst, men det kändes inte lyxigt alls. Ingen glassbar, inga smakprover, inga stolar, ingenting.

Sen hittade vi 18 cm kött och då kändes det som att världen blev lite bättre igen. 

Precis som jag misstänkte.

I och för sig ser den lilla kabraten ut att vara bra mycket större än vad den egentligen var.

Det mest intressanta var att den stod mycket stilla när jag - skräckslagen må tilläggas - tog första fotot. Sen gick den lugnt vidare. Stannade när Rille tog nästa bild. En linslus kanske? Efter det tackade jag för fotosessionen och trampade ihjäl den med mina Gucci-skor.

Det sista var ett skämt.

Jag äger inga Gucci-skor.

Tillsammans med Viktoria utforskade jag den en-månad gamla Mina byggnaden i Kyoto. Galet mycket fina butiker däribland Steve Madden, Godiva Chocolatier och Sole Out. Den sistnämnda är en sko-och-väskbutikskombo med märken som Nine West, Anne Klein och J.Lo Som den lilla sko- och väsksamlaren jag är, blev jag kär i minst fem par, kollar priset och får syn på märket. Jessica Simpson? Döm min förvåning.

Godivadoppade jordgubbar

Utanför Godiva Chocolatier var det som vanligt på en lördag 10 meter kö. Finner jordgubbarna lockande, pralinerna vackra och just idag orkar jag bara inte vänta. Ska jag ha choklad utan väntetid får jag ta det på en vardag innan klockan blir fem på eftermiddagen.

Vi fick besök av representanter från Blueberry. De ville kolla läget på kvalitén på skolan vi går i, studentbostäderna och privatbostäder bland annat vår lilla lägenhet. Allt detta i syfte att informera framtida studenter bättre. Sånt är ju bra! Det var kul att kunna framföra mina synpunkter direkt till ansvariga och förhoppningsvis blir det en förbättring på infofronten.

Det känns som att onigiri utgör en stor del av japanska snabbmatskulturen. I Stockholm kan man ta en korv med bröd på Seven Eleven eller på gatan. I Japan är det alltså risbollen som finns på konbini (convenience store) överallt. Kostnaden för ett sånt mellanmål ligger mellan 105 till 150 yen (6.50-8.50 SEK) och tack vare riset kan man hålla blodsockret uppe ytterligare en stund.

Jag äter onigiri så gott som varje dag. Det är inte längre en överraskning vid första tuggan som det var förut i och med att jag numera kan läsa japanska kanjis. Det var obehagligt i början när jag försökte lista ut vad det var i för att inse att just den här smaken var inte min grej. Tur att jag inte har matallergier...

Det finns flera varianter på onigiri. Ibland kan de ha algpapper hela vägen runt eller bara en slinga runt för att hålla ihop bollen och ibland ingen slinga alls och bollen hålls ihop av sig själv. Innehållen varierar från gryta med nötkött i till tonfisk med majonäs. Har jag tur så kan det till och med finnas risbollar med tsukemono, dvs inlagda grönsaker blandade med ris. Det går nämligen åt som smör i solsken vid just vår konbini.

Här är en liten kurs på hur man bryter sig in i den onigiri med algpapper runt.

Dagens risboll med nötkött i.

Notera siffrorna 1, 2, 3 som finns markerade på hörnen.

Börjar med att riva bort 1 hela vägen runt.

Sen drar man försiktigt i 2 och därefter 3.

Har man inte tappat sin risboll i backen vid det här laget så kan det se ut såhär.

Mums! 

75 kg tung, två rotorblad, kan flyga i en hastighet av 50 km/h och är dessutom förevigad i Guinness rekordbok. Den japanska enmannahelikoptern GEN4-H är svaret till frågan hur man slipper trängselavgifter och bilköer.

Demonstrationen kommer ske i den italienska staden Vinci där originalidéns designer Leonardo Da Vinci föddes. 

Mycket coolt!

Den kan bli din för 6 miljoner yen  eller 344 000 svenska kronor.

Bilden och hela storyn finns här.

Vad för tutte blir jag rekommenderad, tro?

Bilden är tagen utanför en klubb i Kyoto. Längre ner på skylten står det 8000 yen för 50 minuter. Antar att kostnad för tutte och alkohol tillkommer.

Det här är uteserveringarna längs Kamo Gawa som sträcker sig ett par kilometer. Bäst med dessa är de ibland har tatamimattor och låga bord där skorna tas av innan man får sätta sin fot på serveringen. Andra ställen har vanliga bord och stolar.

Jag föredrar de med låga bord. Det är något med att sitta på golvet och softa som jag verkligen gillar. Lite grönt te och en sötsak till och jag är lycklig. Inga filtar runt benen här inte, vädret är bra som det är.