Pillade på mobilen och innan jag hann fatta att jag snubblat så har jag ena knäet nere i marken och min aristokratiska Zlatan-snok farligt nära asfalten. Ansiktet klarade sig, men jag skrapade upp knäet lite. Gina Tricot vet hur man fixar leggings av stål. De höll, men inte huden.

Jag skrattade mig halvt fördärvad av pinsamhet och medan jag reste på mig kollade jag runt för att försäkra mig om att ingen hade sett snubbleriet. Inga vittnen, men det är säkert nån jävel som i skrivande stund bloggar om en tjej som var nära att hångla med trottoaren nånstans i Stockholm med full personbeskrivning och vart äventyret skedde. Dålig dag med högklackat. Suck.

Lillstrumpa är nog den vackraste ungen på denna planet. Jag såg henne för första gången när hon bara var en liten alien i Mollans mage. Nu, nära 8 månader senare, är hon den seriösaste ungen jag känner. När jag fick henne att skratta så kändes det som att jag bestigit Everest. Vilken triumf! 

Men mest skrattade hon när hon såg sin mamma gå i mina klackskor.

Jag kände mig sensationellt smashing när jag gick utanför dörren. Den känslan dog TVÄRT när jag snubblar ut från porten i mina 10cm klackar. Smidig som en säck potatis, men lyckas hålla mig från att landa på näsan.

I ett försök att städa vindsförrådet hittade jag brev från Petra som jag brevväxlade med under tonåren. Det var hemskt roligt. Med betoning på hemsk. "Vem gillar du nu?", "undrar om han tycker att jag är söt?" och "tycker du att jag är söt?" var livets viktigaste frågor och förekommer i nästan alla våra brev. En anteckning med min handstil på ett blankt papper fick mig att skratta. "Jag är liten och gullig, men för det mesta är jag bara mullig", stod det.

Fick jag chansen att åka tillbaka med en tidsmaskin så skulle jag göra det bara för att hälsa på mig själv och säga att det kommer att ordna sig. Och ja...Han gillade mig. Han var en av flera.

Jag kan ärligt tala säga att jag saknat Jonny. Han och jag har en sådan ton och öppenhet i våra samtal som andra männsikor irriterar sig på, inte minst våra ex. Sist han såg mig hade jag långt hår och vägde femton kilo mer. Miserabel och bara jävligt obekväm.

Fulkörde över Lidingöbron så många gånger att jag aldrig mer kommer att köra vilse där. Tills slut hittade Jonny och jag en bänk att slå oss ned på för att äta lunch. Vi pratade och pratade, som att vi aldrig varit ifrån varandra. Han anspelar på sex, jag ber honom ta med sig en brandsläckare till helvetet för att kolla om han kan frysa hin håle till is. Vi ses där, kan han svara då.

Som sagt, precis som förr.

Vi skålar. Vi skrålar. Vi är odödliga. Tills nån trillar av flaket och slår skallen öppen. Grattis på studenten allihopa!

Log åt den gulliga golden retriver och fick ett leende av hans husse. Jag är nog en sån som kan gå på hundtricket...Om han varit snygg och jag varit singel, så att säga.

Richards födelsedagspresent var nånting jag planerade redan för två månader sen, men planeringen gick åt skogen och han fick den idag istället. Gåvan var följande: En provlektion i att köra helikopter.

Hos Helicopter assistance vid Bromma flygplats fick han 30 minuter teorilektion i hur en helikopter fungerar för att sedan ta en tur och spaka själv i 30 minuter. Behöver jag ens tillägga att presenten var mycket uppskattad?