Vad vore världen utan barns skratt? Children of Men utspelar sig en trasig framtid där infertilitet, krig och hopplöshet råder. Det har inte fötts barn på mer än 18 år och sorgen är stor när den yngsta människan i världen dör. Nånstans i det här kaoset blir en flicka gravid och Theo är den kille som skyddar henne.

Låter klyschigt, men det är bättre än vad det låter. Mot slutet av filmen kändes det för verkligt. De starka bilderna som vi har blivit matade med från bland annat kriget i Jugoslavien samt den nuvarande situationen i Israel/Palestina går i samma blå-gråa ton som filmen. På nyheterna kan jag i alla fall byta kanal, men under filmen skruvade jag på mig på obehag. Jag skyller på de långa kameraåkningarna utan klipp. En känsla av olust befann sig när kameran följde efter Theo (Clive Owen), springandes och skakandes, i ett inferno där alla skjuter alla och han måste skydda det där lilla hoppet som växer i hennes mage.

Gradvis tystnar allt.

Och då kände jag hur tårarna steg i ögonen.

[SMS]


- Snälla, gnugga inte din pung mot mitt ben.
- Aa, det var lite nasty faktiskt men det var en vänskaplig gest.

Konversation mellan Jens & Rille, halvmysigt berusade på Club Rocks.