Alex fyllde 20 och är därmed den yngsta personen i min bekantskapskrets. Jag blev überförvånad när Alex berättade att hon fyllde Systemet-ålder. Vanligtvis brukar jag tycka att 20-åringar hör till iq-badboll-skrännande-måsjävlar-me-tetra-i-handen-kategorin, men inte Alex. Hon är snygg, smart, social och tar sitt vin i glas istället för att köra sugröret direkt ner i tetran. Hon är ett levande bevis på att visdom inte är förknippat med ålder med andra ord.

Att komma till en fest där man känner tre personer är alltid lika roligt. Alla är sociala i stora rummet för att sedan dra sig undan till köket, där de bästa samtalen äger rum. Sa till Alex att jag inte kommer att hamna i köket förrän jag är riktigt full och där tror jag att jag ljög. Jag blev aldrig full, men klart som fan hamnade jag i köket ändå.

I köket behandlades ämnen som sexminnen, jobb, reklam och bloggar. Vem hade hånglat/spoonat vem. Vad jag jobbar med? Jag tänker inte säga, men du ska veta att jag är missnöjd, svarade jag. Vad jobbar du med? Vi får shIT att fungera, säger han. Sen visade det sig att jag jag spelat CounterStrike på deras servrar ofta och länge under början av 2000-talet. När reklam fördes på tal misstänker jag är den enda som zappar för att se reklam. Jag fascineras av hur mycket idéer, planering och arbete det är bakom reklam som verkligen fastnar i huvudet. Men det är nog bara jag.

Bloggandet...ja...just det. Jag förklarar att min blogg är oneway-therapy, en monologistisk terapisession för att skriva av mig alla dessa aggressioner som uppstår när jag läser nyheter eller när jag möter kunder vars idioti sträcker sig två steg längre än min. Alex tyckte bara att jag låter förbannad i mina blogginlägg. Det är ju meningen.

Minnesvärt citat:
När Rockar-Anders började sjunga med i schlager-all-sången sa Anna-Karin "Anders har ramlat och schlagit sig". Hon var omedveten om hur kul det lät.

Kvällens flashback
När Purple Rain strömmade ur högtalarna. Känslan av högstadiedisko spred sig i kroppen när några stod och dansade tryckare på vardagsrumsgolvet för att i refrängen köra armsträckningar över huvudet och sjunga med (inget skrållande här inte).

ABSOLUT BÄST
När nån (misstänker Marie för att hon kunde koreografin) drog igång Carolas Fångad av en stormvind på YouTube och allsång-stämning med mimik och armvevande uppstod. Jag skrattade lite för mig själv när jag insåg att jag kunde texten. Till HELA låten. Haha.