Inatt skulle vi sova med balkongen öppen precis som vi alltid gör.

Precis som alltid hör vi grannens tv igenom hans balkong och in till vår lägenhet. Det börjar lukta bränt och vi ser från sängen att det flammar upp eldslågor som nästan nuddar taket på grannens balkong.

Jag slänger på mig kläder, går ut på balkongen och sticker in huvudet till hans balkong. Ser att grannen håller på att fixa med grillkol i en kruka med tändvätska och allt och mycket riktigt det brinner på rätt duktigt i krukan. Jag låter grannen hur jävla rädda vi blev och ber honom sluta sitt...ja...eldande.

Under tiden som jag hojtar med grannen har Rille - som bara hunnit se eldslågorna som smekte taket - kutat ut i kallingarna, ringt på grannens dörr, sprungit och hämtat brandsläckaren för att sedan springa tillbaka och ringa på igen. Vår granne blev minst sagt förvånad när han öppnade dörren, men sa att läget var under kontroll.

Med adrenalinet flödandes genom systemet gick vi och la oss. Först var vi förbannade över det där puckot till granne, men sen la sig adrenalinet och gick över till trötthet. Insåg det komiska i det hela och fnittrade oss till sömns.

Rille, min hjälte, utan cape eller trikåer, är snabbare än Speedy Gonzales och hårdare än fire marshall Bill när det väl gäller.