Annas blixtvisiter från Skottland är alltid trevliga. Lunchen idag på en och halv timme användes för att uppdatera varandra om det som kretsar kring våra liv. Scenariot påminner lite grann som Gilmore Girls, snabb i konversationen, men utan de usla manusförfattarna och de snabba kameraklippen som gör mig åksjuk.

Vi hade fått in maten och skulle precis hugga i när det kommer en gubbe och sätter sig vid bordet bredvid trots att HELA restaurangen är tom. Jag kan jämföra det med att sitta i en buss alldeles själv och nästa passagerare slår sig ner brevid en och gnuggar sitt lår mot mitt. Creepy, ja. Han satt och lyssnade uppmärksamt på allt vi hade att säga. Tjuvlyssna gärna och gör det i så fall med stil, men inte.

Det ultimata beviset på att människan är ett flockdjur kom när drös tanter satte sig vid bordet bakom mig. Och ja, resterande bord förblev tomma. Vad fick de att sätta sig precis bakom oss när de har en hel matsal att sitta vid? Slump? Pensionärsmagnet? Mest av allt tror jag det var gubbens fel. Han och tanterna är i maskopi för att få mig att bli galen. Sånt här irriterar mig nämligen till nära döden-upplevelse.