2½ timme konsert.
Robert Trujillos Mexicoflagga på basen.
James Hetfield coola skratt och röst som fortfarande håller.
Enter Sandman med pyroteknik.
Lars Ulrich. Roligare minspel får man nog leta efter.
Kirk Hammet ser ut som en korsning av vara bajsnödig och nära orgasm. Hela tiden.

Resten är en dimma av jävligt bra musik och 64000 åskådare.
Fan, va bra det var.

Jag kan inte fatta att folk buar åt HIM. De suger, men inte så pass mycket. Vem hade anat att hans röst inte skulle hålla live?

Notering: glöm inte öronproppar till nästa gång du får för dig att besöka Ikeas restaurang. Tänk bondecharter med barn för en klar bild av scenario.

Vaddå? Är Stockholms stadion en utomhusarena?, frågar jag mina kollegor på jobbet. Får ett positivt svar. Svär, spottar och fräser.

Det går liksom igen det här med Metallica och frysa. I februari när biljetterna släpptes var det drygt 5 minusgrader. Jag antar att jag borde visa tacksamhet för att det är "sommar" nu.