Klockan 11 japanskt tid, motsvarar klockan 04 svenskt tid, går bloggen ner. Det här är inte en engångsföreteelse utan något som händer så gott som varje dag. Följande felmeddelande dyker upp:

Det går inte att ansluta till databasen.

Irriterande värre för det är vid den här tidpunkten jag vill blogga. Då är jag klar med mina läxor, dusch och frukost och vill slappna av innan skolan. Då funkar det inte för att jag bor i fel tidszon. Jag har sagt det förut: när bloggen eller internet inte funkar som det ska blir jag panikslagen.

Det är som det är med kaffe typ. När att dricka det inte funkar blir jag paikslagen och vill jag ta till andra metoder för att hålla mig vaken.

75 kg tung, två rotorblad, kan flyga i en hastighet av 50 km/h och är dessutom förevigad i Guinness rekordbok. Den japanska enmannahelikoptern GEN4-H är svaret till frågan hur man slipper trängselavgifter och bilköer.

Demonstrationen kommer ske i den italienska staden Vinci där originalidéns designer Leonardo Da Vinci föddes. 

Mycket coolt!

Den kan bli din för 6 miljoner yen  eller 344 000 svenska kronor.

Bilden och hela storyn finns här.

Öppnar boken och känner hur jag verkligen inte orkar med rollspel idag.

Kanjiförhör idag också, men det är ok, jag har pluggat.

Både Rille & jag känner av pollenallergi och är trötta under hela dagen trots medicin. Rille har det svårare än jag och tar ögondroppar, Aerius och nässpray, medan jag går omkring och vill klia sönder insidan av min näsa. Det är nu som jag känner mig tacksam över att Kleenex inte kostar skjortan här. Jag missbrukar de mer än min handkräm som doftar tant från märket Clarins.

Inget kaffe än, men det kommer.

Vad för tutte blir jag rekommenderad, tro?

Bilden är tagen utanför en klubb i Kyoto. Längre ner på skylten står det 8000 yen för 50 minuter. Antar att kostnad för tutte och alkohol tillkommer.

Det här är uteserveringarna längs Kamo Gawa som sträcker sig ett par kilometer. Bäst med dessa är de ibland har tatamimattor och låga bord där skorna tas av innan man får sätta sin fot på serveringen. Andra ställen har vanliga bord och stolar.

Jag föredrar de med låga bord. Det är något med att sitta på golvet och softa som jag verkligen gillar. Lite grönt te och en sötsak till och jag är lycklig. Inga filtar runt benen här inte, vädret är bra som det är.

Imorse hämtade jag ut mitt arbetstillstånd. Ja, eller nåt liknande.

På själva pappret står det att jag får tillåtelse att engagera mig i andra aktiviteter än de som jag först fick visum för. Det innebär att jag får arbeta till en gräns av 4 timmar per dag, max 28 timmar i veckan, inom branscher som inte har med "nöjen" att göra. Med "nöjen" syftar man på den, genom Japan, utsträckta "vattenbranschen"; hostess eller värdinna eller andra yrken som exotisk dansare. Fniss.

Jag har frågat runt lite angående vad man inte får jobba som och det verkar som att bartender på nattklubb är gråzon och bartender på finare restaurang är ok. Servitris eller flippa burgare är däremot ok och då har man ett schema på 5 dagar i veckan, ledig två och, som sagt max fyra timmar.

Det jag riktigt har förstått är hur jag ska hinna med studier om jag jobbar fyra timmar per dag plus restid till/från jobbet när den studietakten vi har redan nu är ganska krävande.

Skylt inne på en butik vid Kawaramachi dori.

Hur reagerar man på en sån här skylt? 

Jag har blivit väldigt förtjust i grönt te. Har testat Häägen Dazs grön te-glass och den var över förväntningarna. Nu har Donken släppt en McFlurry med grön te-smak OCH malda Oreo's i. Mums.

Finns på en japansk McDonalds nära dig för 330 yen.