Min svarta mobil blev påkörd av strass-trucken

För mycket fritid är aldrig bra. Nästa gång kanske jag misshandlar mitt Nintendo DS med söta kattklistermärken, shiny hjärtan och superlim.

Superlim är, för kännedom, skitsvårt att få bort från hud. Jag är glad över att mobilen inte fräts bort som mina naglar gjort.

För oss tog det tre veckor från det att vi kom till Kyoto att fixa registrering, mobiler och bostad. Det hade gått betydligt mycket snabbare om vi fått hjälp, märker vi nu när vi hjälper andra.

De vi skulle hjälpa med bostad och grejer heter Henke & Bella och deras klasspolare, Linnéa och Mats. Allihopa trevliga och sociala människor som igår fixade både rymdvarelseregistrering och mobiltelefoner. Idag var vi på bostadsförmedlingen och etablerade kontakt med en handläggare åt dem och redan efter två timmar kunde Henke & Bella få skjuts till ett objekt. Linnéa ska titta på lägenhet på tisdag och redan nu har hon tre lägenheter som verkar intressanta med inflyttningsdatum om mindre än tre veckor.

Rille och jag fick av en slump reda på att vi inte behöver gå igenom vår handläggare på bostadsförmedlingen för att förlänga vår lägenhetskontrakt, utan vi kontaktar fastighetsägaren direkt. Skönt att slippa mellanhänder, dock är jag nervös över att prata i telefon på enbart japanska för en sådan viktig grej.

Vi fick förresten komplimanger av vår rektor som sa att vår japanska är riktigt bra.

Vad kan jag säga?

Det är många studietimmar, bra lärare, slit och kaffe som ligger grund för den kunskapen.