Den 14:e april öppnade Ikea sitt tredje varuhus i Japan. Förutom i Tokyo har de öppnat på Port Island vid Kobe och ytterligare en ska öppna i Osaka till sommaren som också ska vara det största Ikea varuhuset i världen.

Från Kyoto eki till stationen Sannomiya och därifrån vidare med den blåa Ikeabussen. Gratisbussen, tyckte vår sensei som varit där öppningshelgen, var fantastisk för att den var så smidig och dessutom kostade den inget. Vi berättade för henne att så är det i Sverige också och förmodligen i alla länder som Ikea har ett varuhus. Hon var minst sagt förvånad.

På bussens tv visades instruktionsvideos till hur man bygger sina egna möbler med hjälp av den lilla nyckeln, en skruvmejsel och eventuellt en hammare. Inne på Ikea fanns det seminarium man kunde gå på för att lära sig att bygga möbler medan barnen satt och kollade på film.

Vi köade i en timme för att komma in. Så här mycket folk hade det tydligen varit förra helgen också.

För allmän kännedom var maten jättebillig, smakade precis som i Sverige och den berömda femkronors-korven kostade 100 yen, dvs en ökning på 2 kr, men då var också brödet lika lång som korven. Chokladmoussen dödade min mjölkkänsliga mage och precis som hemma får jag väl skylla mig själv. En påse Ahlgrens bilar kostar 195 yen, 11 kr, som också fick följa med hem. Sill, snaps och allt för midsommarfirande fanns att handla, men jag var inte intresserad. Får jag inte Mollans dillkokta potatisar till sillen då kan jag lika gärna skita i midsommar.

Rille nöjde sig inte med 15 köttbullarstallriken. På det beställde han en räkmacka, creme brulé, princesstårta och en daim-tårtbit. Kort därefter åt han också den obligatoriska varmkorven från Ikea. Själv åt jag inte ens köttbullar. Det var kliché nog att ett gäng svenskar hittar till Ikea för att köpa godis.

Det här behövdes verkligen, misstänker jag.

Billigt var det också. 100 yen per dag och 1800 yen i månaden kostar det att parkera här. 23 sekunder tar det, efter att ha dragit kortet, att få sin cykel.

Finns på Kasai eki i Tokyo.