Jag är så dålig som någon kan bli när det kommer till att rita så när vi i skolan inte skulle använda ord och bara rita blev jag upprörd. Jag suddade minst 50 gånger per streckgubbe och jag svor. Verkligen skitusel.

Sen tittade jag på Rilles bild.

Och jag kunde inte sluta skratta.

Högst upp står det watashi (jag), kuni (land), namae (namn).

Det här är alltså Rille.

Nihon ni kuru mae ni - före Japan - jobbade Rille med det här.

Rubriken är kirai na koto, nigate na koto vilket betyder saker man ogillar att göra och saker som man är dålig på. Han har oftast inte tid för sina hobbys (filmtittande och PSP:n) för att skolan tar så mycket tid. Denna bild illustrerar just detta. Notera de ihopknölade uppsatserna.

Mina bilder såg ut som nånting en treåring ritat. Det enda som saknades var att fröken skulle komma fram och säga "vilken fin raket!" för att jag skulle svara "mäh, det är ju Spindelmannen och Xena som slåss mot Bumbibjörnarna ju...". Sad, but true.

Vi får lära oss fraser och grammatik genom dialoger som finns i boken och därför har vi också rollspel en gång i veckan. Verkligheten är svårare än det som förklaras här, tänk på att allt ska vara grammatiskt korrekt på japanska.

Reglerna - ja, det finns regler - är de som följer.

Vi blir indelade efter bokens dialog och du får inte byta partner. Är det tre personer i dialogen, blir vi tre personer i grupper osv. Det man inte tar hänsyn vid är kön, men vid vissa tillfällen gör man det ändå för att kvinnor i Japan använder annorlunda ändelser på meningar än vad män gör.

Alla övar med sina grupper. Ibland har vi tio minuter och ibland har vi två dagar förberedelse tid.

Själva framträdandet:

En från varje grupp får ställa sig upp och köra yan-ken-pon, vilket är sax, sten och påse goes japanese. Vinnaren får välja när de ska uppträda.

Poängen ges i olika kategorier:

• Fluency

Dialogen, hur flytande är den? Hakar man upp sig, blir det mindre. Bestäms av att åskådarna räcker upp handen med antalet poäng de känner skådespelarna är värdiga.

• Vocabulary

Ofta får vi grammatiska nyckelord som vi ska gå efter och då får dialogen handla om precis vad som helst vilket tar oss till nästa kategori. Poängen bestäms enhälligt av sensei.

• Creativity

Godzilla och superhjältar var vanligt förekommande förra terminen i kreativitetskategorin. Så länge man använder nyckelorden och grammatiken rätt, finns det inga hinder på ämnet. Det blir många skratt och applåder. Poängen bestäms av alla genom handuppräckning.

• Mistakes

Alla lyssnar efter misstag som dras av i slutpoängen.

• Bonus

1-5, bestäms av sensei.  

Totalpoängen räknas ut och vinnarna får allt som oftast en liten present i form av godisklubbor eller chokladbitar.

Idag var det dags för första rollspelet för terminen. Våra nya klasskompisar hade ju inte en susning att man vann nånting och därför var det en STOR överraskning när dagens vinnargrupp, bestående av en ny kursare och en gammal, fick varsin godisklubba av sensei. Resten av de nya kursarna fick lite avundsjuka i blicken, men det är säkert uppmuntrande inför nästa rollspel. Jag ville ju ha klubban. Blää.

Viktoria, 19 år, är min kursare som blev, för andra gången på kort tid, anfallen av en örn vid floden Kamogawa i Kyoto.

Enligt Viktorias egen utsago blev hon attackerad klockan 12.50, lokal tid, längs floden Kamogawa. Denna gång var det ett melonbröd örnen var ute efter och inte en smörgås från Starbucks. Till skillnad från förra gången fick inte Viktoria några skador och örnen fick inte heller sitt byte. Melonbrödet flög åt motsatt håll från örnen och därmed gick förlorat för fågeln. Viktoria plockade upp brödet och stoppade ner det i väskan vilket senare medförde en liten samvetsskuld för henne. Örnen, ansåg Viktoria, borde ha fått den "så att den slapp gå hungrig".

Fotnot:

Melonbröd är ett sånt där bröd med socker på som folk äter i mangaserier.

Bilden kommer från threadless.com

Detta motiv hade klasskompisen Chris på sin tischa idag. Mini-diskussionen som följde var ganska intressant. Jag trodde att noshörningen var en tjej som försökte sig på att uppnå ett omöjligt ideal, medan killarna ansåg att det där var en kille som ville ha enhörningen på bilden som flickvän.

Man kommer nog aldrig ifrån att man dömer saker efter sig själv.

En reskrivning, ny uppsats att skriva, genomgång av kanjis och grammatik. Vi är nu inne på vecka 2 efter lovet och det känns som att allt resdamm har lagt sig. Nu är det bara att bita ihop och kämpa med finslipning av tidigare genomgångar och ny grammatik.

Har sökt arbetstillstånd och ska söka jobb snart. Har hört att det ska vara svårt att få tag på jobb i Kyoto, men är man villig att ta tåget till Osaka i 35 minuter så borde allt vara lugnt.

Powah-nap på fyra timmar är inte att rekommendera. Känner mig bakis, skakis och har ett sånt sug för kaffe. Misstänker att min kropp tror det är frukostdags.

En annan rolig grej: 23 grader varmt idag och japanerna verkar frysa lite fortfarande. Svenskarna tar av sig kläderna och drar på solbrillorna. Vissa grejer förändras liksom inte för att man är utomlands.

Hanjiro är med största säkerhet en av de topp 3 butikerna som jag gillar bäst i Kyoto just nu. Den mixar begagnade och nya kläder, skor, väskor och accessoarer i en snygg miljö. Det är inte ens dyrt att handla här heller, studentekonomi och allt...

Ingången

Tjejavdelningen

För killarna

Fick ett sample av designergänget från fotojobbet tidigare i år.

Jag är ganska nöjd.

Det jag inte är nöjd med är att jag skinnjackan jag bär är en förälskelse som vägrar ge med sig. Inget för en med studentbudget med andra ord.

Det lilla jag hörde av förbandet Hi Fi Handgrenades var lite som glad-pop. Bättre en jag förväntat mig faktiskt.

Foo Fighters intar scenen klockan 20.15 med Let it Die och fortsätter med Pretender, bägge från senaste plattan Echoes, Silence, Patience & Grace. Dave Grohl ser ut som rock-jesus i sitt långa hår och mustasch och visar glatt alla tänderna för folket.

Lite pauser för att prata och hylla publiken.

Triangel-solo. Ja, mini-instrumentet triangel.

Huey Lewis på munspel.

Vid presentationen av en av gästspelarna, Jessie på stråkar, skriker en dumfan i publiken Show your tits! och Dave Grohl reagerar. Starkt. "Who said that?! Say that again, motherfucker. Publiken börjar peka på en utländsk kille i folkmassan och han får en rejäl utskällning av Foo Fighters sångare. Killen som skrikit det här blir, från publiken, bortförd av inte mindre än tre vakter, ut ur konserthallen. Det här avslutas med Dave Grohl säger: "We've been lucky not to had assholes like you in our shows for 13 years". Arigatou, Grohl-san, säger jag bara. Den glada stämningen dog inte för det, nästan tvärtom. Fyra låtar senare och konserten är slut.