Är helt okontaktbar.

Har börjat läsa Neil Strauss The Game och har inte skrattat högt åt en bok sen jag läste En oväntad Semester av Marian Keyes. 100 sidor in på boken och jag garvar fortfarande.

Insåg att precis att jag blivit utsatt för Spelet många gånger under mina singeldagar. Memory lane delux. Jag hade roligt i alla fall.

Flytten är officiellt avklarad. Efter två och ett halvt år i Vasastan bor jag numera på Kungsholmen. Utsikten är fett grym och jag älskar det. En nackdel är att jag bor 20 minuters promenad från favvofiket Bagel Street på St Eriksplan. Jag är beroende av deras Veggie bagel. Det finns inga andra i stan som kan det här med bagels som Bagel Street. Underbart trevlig personal har de också.

Anywho.

Om mindre tre månader flyttar jag igen, denna gång till Kyoto i Japan. Ååååh, jag längtar så till sushi, studier, jordbävningar och shopping.

För mycket champagne serverades i vår nya bostad och sen gick Jens & jag till Medusa. Fick drinkar spillda på mig, ljudvolymen gav tinnitus och Dj:n var så snygg att jag ville bara bjuda honom på en eller flera öl. Att ragga genom att visa upp tatueringarna på den svettiga manskroppen var inte en hit och jag önskar att aldrig mer bli utsatt för det. C'e terrible.

På Patricia gick det en man fram till mig som var tillräckligt gammal för att kunna vara min far. Han hade en eminent approach när han gav mig en utläggning om varför han gillade mitt utseende. Jag lyssnade, blev smickrad och tackade. Trevligt med bekräftelse under alkoholpåverkan.

I en av mina svagaste stunder säger jag till Rille: det känns som att jag drar det största lasset. Jag ser ju inte hur mycket du jobbar eller har gjort under de här två helvetesdagarna vi har flyttat. Rilles blick ger mig en hint om hur jävla förbannad jag precis gjort honom. När jag kommer in i den nya lägenheten får jag äta upp varendra jävla ord.

ALLT är klart. Byggandet, dragandet av kablar, datorerna är på plats. ALLT.

Vid morgonkaffet ber jag om återigen om ursäkt för att jag betett mig som en matyrierande jävla idiot. Jag skyller på temporär lågt-blodsocker-anfall som förvandlar mig från en överjävligt sarkastiskt, men ändock, trevlig tjej till en jävla fitta med taskig temperament som inte drar sig för att slänga ur sig varken taskiga kommentarer eller ge nån en smäll på käften.

Men det här är INGENTING mot hur jag brukar vara när jag har PMS.

Hur många fyllda flyttkartonger får man i en rosa VW polo? Svar: 7 st! Tänk så långt man kommer med lite våld och vaselin. Flytt pågår, bloggar sen.

Illa. Jag försov mig. Nu sitter jag och eftersvettas i t-banan. Det blir lätt så när man springer som Jack Sparrow hemifrån till tåget.

Jag zoomar ut, dvs stirrar ut i tomma intet eller på skärmen framför mig, och känner hur meningslösa nyheterna är på Aftonbladet. På höger spalt står det modemissar. Klickar och tror att jag ska få se katter i gulliga kläder, men inte. Det handlade om kläder som är varit så fel genom tiderna.

Jag skrattar åt de tjejerna som slänger sina Uggs och de nyinköpta platåpjucks från årets sommarrea bara för att Sofie eller Ebba säger att de inte längre är the shit.

Trendgurus: kör upp stil-o-metern där man kör upp termometern och invänta reaktioner från modemässigt fantasilösa iq-befriade brudar. Utan er är de ingenting.

Vilket tur vi har! Jordbävning och nu tsunamivarning utanför Kyoto. Idag! Det måste ju betyda att det inte kommer hända när vi är där. Vilken lättnad.

Hmm...Fast...nu när jag tänker efter så är det inte så konstigt att vi fick en flytväst och en orange hjälm som snabbhetspremie vid betalning av japanskakursen.