Helt plötsligt blev det verklighet. Vi har blivit antagna till skolan i Kyoto. Rille & jag åker i oktober och blir borta i förhoppningsvis hundra år. Bra, och långa utbildningar i Japan.

Det är overkligt, men verkligt. Drömma vaken typ. Eller chocktillstånd, i medicinska termer.

Efter en trevlig middag på Ki-Mama vid Odenplan tog vi en drink på Gerda vid Norr Mälarstrand. Hälsade på resten av sällskapet och beställer min första drink som också skulle bli den sista.

Tar första klunken när jag känner det. Stanken är stark och det sticker i näsan. Det luktar bajs. Människoskit.

Flyttar på oss från baren, men lukten hänger kvar, trots att det fläktar. Folk sitter och äter samtidigt som de andas in denna outhärdliga stank. Jag kan inte sluta tänka på bajspartiklar, hur de fastnar mellan tänderna. Flossa fram en minibajskorv på kvällen efter Gerda. Uäck.

Jag fick nog. Frågade vakten om var lukten kommer ifrån och han svarar att det kommer förmodligen från vattnet. Men hur har bajset hamnat i vattnet? Det visste han inte. Jag vet att jag inte kommer besöka Gerda på ett tag. Jag har fan fobi för bajs.

I förrgår såg jag en artikel i DN om Ted Noten och han konst. Där fanns en bild på ett av hans verk och också anledningen till att jag hittade till Liljevalchs: Superbitch bag model Gucci. Googlade fram hans hemsida och hittade hans coola arbeten, men som tyvärr inte ingick i utställningen. Intressant ändå. Om inte annat så vet jag numera var Liljevalchs ligger och det var tack vare min nyfikenhet för en unik väska.

...och när jag inte fick upp luckan, ja, då gjorde jag bara som det stod att man skulle göra, konstapeln.

Jag plockade fram min Desert Eagle ur Chanelväskan och...

Optimus Prime gillade jag när jag var liten. Han var snäll och beskyddande och tyckte att människosläktet förtjänade en chans. Megatron skrämde mig, han röst var genomelak och kall. Jag ville så gärna ha en egen Optimus Prime! Vi pratar nu inte om leksaken, utan jag ville ha honom som kompis på riktigt, i full skala så jag kunde åka bil till skolan och aldrig oroa mig om att klasskompisarna skulle vara elaka.

Väldigt många år senare är jag på väg för att se dagens första föreställning av filmen Transformers. Förväntningarna är nere vid fotknölarna. Den sög inte som tur var, men jag höjer dock ett finger i varnande syfte; filmen är anpassad för den amerikanska publiken samt den oinvigde så de var TVUNGNA att lägga in en cheezy kärlekshistoria. Annars är det gamla vanliga: de goda Autobots versus onda Decepticons på planeten jorden för en fight om Kuben.

Det välbekanta ljudet när de går från fordon till robotar var nostalgi. Optimus Prime röst spelas fortfarande av Peter Kullen som gav liv åt samma karaktär under filmen och serierna på 80-talet. Hugo Weaving, Mr Smith i Matrix, gav röst åt Megatron, ondingarnas ledare, och ja, det lät läskigt. Jag blev dock fundersam över den gula Camaro:n. I serien var den en Volkswagen Beetle vid namn Wheelie, men efterforskningar har visat att VW inte ville bli förknippade med krigsleksaker och därför blev det en Camaro som fick heta Bumblebee.

Visuellt är Transformers fenomenal. Folk som uppskattar CGI kommer verkligen att gilla den här filmen, men suckar förmodligen högt vid comedy relief som Frenzy, även känd som "the energizer bunny from hell" eller som jag tolkade den; filmens Jar-Jar Binks, fast utan skrupler för att döda och är dessutom grafiskt snyggare. Trots detta tycker jag att den är mycket sevärd. Industrial Light & Magic har överträffat sig själva och automatiskt gett mycket högre förväntningar inför uppföljaren. För det kommer väl en uppföljare?

Ser ut som Kramer i håret. Inte smickrande, men roligt. Är noga med att möta kundens blick när jag gäspar för att förstärka intrycket av nyvaken & uttråkad.

Vrid kroppen mot ljuset (snurrar lite på överkroppen), hakan ner (tills han sa stopp)...näsan tittar rakt fram, säger fotografen. Ida ber mig antyda ett leende och jag fattade inte vad hon menade. Jag tänker efter och ler, Får ett bra! från Ida och det klickar vidare. Vinkla åt andra hållet, smycket ska rättas till och läppstift ska bättras på.

I nästan 7 timmar var jag fotomodell åt en smyckesdesigner vars nya kollektion kommer ut i augusti. Svårast var att hålla hudens reaktion på kyla i styr. Det är fel på min inre termostat och jag fryser jämt. Gåshuden syndes mer än konststycket på min bröstkorg. Mycket ansträngande, men också mycket roligt.

Nu: Mycket trött. Sova.