När jag kommer till lägenheten där jag ska undervisa Hiroya och hans lillebror får jag en smärre chock. Där finns Hiroya och inte mindre än ytterligare fem barn tillsammans med deras mammor. Tydligen skulle jag undervisa alla barnen och även de vuxna var väldigt intresserade. Jag hade förberett lektion för Hiroya bara. Hur skulle det här gå...?

Maten står på bordet och vi slår oss ner för att börja lektionen. Jag visar sällskapet "jag, du, hon, han, den, det" och förklarar att det inte finns keigo på engelska på det sätt som det finns på japanska. Ögonen blir stora på mammorna. Det är först då Hiroya fattar varför han inte kan kalla mig teacher på samma sätt som man säger sensei på japanska.

Samtidigt som vi sitter och äter frågar jag ungarna om de kan djur på engelska. Vilket liv det blev! Alla kunde något djur och mammorna satt där och var hur överraskade som helst över att deras barn kunde så många djur på engelska för att sedan säga betydelsen på japanska. Jag var mest förvånad över att de satte uttalet så bra. Den yngsta i sällskapet var kanske 5 år gammal och han briljerade ikapp med min elev.

Efter middagen gick alla familjerna till barnens skola för att kolla på eldflugor. Jättefint! Jag har aldrig sett eldflugor förut och de var bra mycket större än vad jag trott.

När ungarna inte var i närheten pratade föräldrarna om vansinnesdådet i Akihabara som varit på nyheterna idag. Usch.