Slår mig ned på St Marc och läser Japanzine, en gratistidning jag plockade upp på Junkudos bokhandel, och smågarvar för mig själv när jag läser artikeln om The Pick up Artists. Jag mindes hur road och okontaktbar jag var när jag läste Neil Strauss "The Game" som handlar om författaren - smånördig och har otur med tjejer -"infiltrerar" denna värld av karismatiska män som med hjälp av forum på nätet och seminarier hjälper andra män att ragga kvinnor. En helt ny värld med egen terminologi öppnades och han lyckas bli en fullfjädrad Pick up Artist.

Nu är tre Pick up Artists i Japan och ska hålla seminarier och eventuella Bootcamps där män - för en viss summa - får bland annat lära sig hur man börjar konversera med en kvinna utan att hon känner att mannen hon pratar med är creepy, hur man får telefonnummer och hur man ser till att inte hamna i "låt oss vara kompisar-"facket. Jag vill gå på såna seminarium bara för att veta psykologin bakom. Handlar det om självförtroendebrist hos männen eller är kvinnor verkligen så komplicerade? Och hur stor är efterfrågan på denna Bootcamp här i Japan?

Hela intervjun finns här.

Då jag inte är den sällskapsjuka typen har dagar då jag bara vill umgås med min Ipod och en tidning. När jag bodde i Stockholm och dök upp på en restaurang själv för att äta blev jag tittad på som om jag vore en lång utlänning i Japan; med förundran och ibland med lite medkänsla. Jag minns det tillfället jag ringde till Gondolen i Slussen för att boka bord för en person - då det alltid var fullbokat på drop in - och fick ett "va? Alldeles själv?" till svar. Jag ville inte behöva förklara för en total främling, via telefon dessutom, att jag inte känner för att ha sällskap. 

Idag var en sån dag  och jag begav mig till Mushashi sushi för att äta middag ensam. När de ställer frågan hur många svarar jag "hitori", en person, och får varken blickar av medkänsla eller annat konstigt av servitrisen. Här är det inte konstigt att äta ensam eller ens gå på bio ensam och kanske också mer accepterat.

Varför är det konstigt i Stockholm att vilja vara själv? Det handlar inte bara om att äta ute eller fika ensam. När jag var singel var det jätteviktigt för alla andra än mig att jag skulle ha nån. Jag ville vara ensam, jag valde det ju. Vad får mig att tro att jag kan leva med andra om jag inte kan leva med bara mig själv?

Det är därför Rille är så bra. Vi är såna som gillar att vara själva, fast med varandra, konstigt nog.

Det är underbart att befinna sig på en japansk bokhandel. Här kan man stå och glutta igenom tidningar såväl som böcker utan att personalen surnar och ber en att "köpa och sen läsa" och inte tvärtom. 

Books 1 på Kawaramachi - Shijo

Junkudo i Bal-huset, Kawaramachi