Vindruvor är galet dyrt här. Det finns gott om vindruvor till billigare pris, men det är de gröna druvorna jag vill ha. Just dessa måste vara bra mumsiga, kolla priset.

7000 yen motsvarar 390 svenska kronor i dagens kurs.

För det priset förväntar jag mig att de ska vara de bästa druvorna jag nånsin ätit. Och fan om de inte är kärnfria.

Både igår och idag har Rille varit förkyld och borta från skolan. Efter skolan gick Viktoria och jag och köpte en liten pick-me-up till Rille så att han kryar på sig snabbare.

Vad kan jag säga? Mister Donut kan det där med att pigga upp. Kan det bero på sockret och de fina färgerna? 

Värre än ekvationer ibland 

Tisdagar gör att man blir helt matt. Allt hamnar på plats när läraren Kondo förklarar under de två första lektionerna och de två nästa lektionerna ägnas åt att förstå samtal och öva inför rollspel.

Rasterna går till återhämtning.

Jag minns ett samtal jag hade med Mollan nån gång. Vi tittade på en tjej vars Louis Vuitton-väska i multi--color-pattern satt bredvid henne. Den var så förbannat ful och jag kommenterade "att den dagen jag ramlar och slår mig riktigt hårt så kanske jag kommer vakna upp och gilla Louis Vuitton".

Kanske har jag slagit mig i sömnen då. Jag trodde det var ren inbillning från min sida att jag såg den fula LV-loggan överallt, men enligt en DN-artikel från oktober 2007 är det "40 procent av alla japaner äger en Louis Vuitton-produkt". 127 miljoner bor i Japan. Räkna själv.

Kan det vara så att att jag blivit utsatt för Louis Vuitton så pass mycket att jag själv börjat tycka att det är...snyggt? Egentligen har jag inte så mycket emot det, men jag har redan nu tillräckligt med fetish-väskor på min lista över svindyra väskor som jag nån gång kommer äga.

Tankarna snurrar i huvudet. Tänk om samma sak händer...med Crocs?

Eller med cowboy-stövlar?

Då är jag som checkar in på Betty Ford.

Väskan som vände upp-och-ner på min värld: Mahina från Louis Vuitton.